thoralf

Senaste inläggen

Av Thoralf Alfsson - Fredag 6 april 00:34

 

Barometern och Anders Blank gör det igen! Skyndar till majoritetens försvar, det vill säga de rödgröna i Kalmar. Dessutom gör Anders Blank en egen uträkning av kostnaderna för invandringen till 50 miljoner kronor men hur han får ihop denna siffra framgår inte av artikeln och sedan har han mage att påstå att det är min uträkning. Vilken förbannad lögn!

 

Jag anger inte den siffran någonstans i det dokument över statistiken som jag skickat till Kalmars kommunalråd och oppositionsråd för kommentarer och gärna ett svar på mina tre frågor.


Under onsdagsförmiddagen färdigställde jag mitt statistikdokument för Kalmar kommun och mejlade det till kommunalråden och oppositionsråden. Alla kommunalråden har redan svarat på mejl medan oppositionsråden ännu inte svarat men det får fredagen på sig också. Sedan kommer jag publicera statistiken på bloggen under fredagskväll, med mina kommentarer. Det kommer bli läsvärt kan jag lova. Det är säkert också anledningen till att Barometern skyndat på med sin artikel men det kommer sannolikt bara leda till fler läsare av mitt blogginlägg.


Idag blev jag dock uppringd av journalisten Anders Blank som uppenbarligen fått en kopia på dokumentet från vänsterpartiets kommunalråd Bertil Dahl. Anders Blank har till och med kontaktat migrationsforskaren Joakim Ruist, fast Anders Blank kallar honom helt felaktigt Johan Ruist i sin artikel. Pinsamt för Anders Blank.


Syftet med att kontakta Joakim Ruist är givetvis att få någon att säga att mina siffror är felaktiga. Joakim Ruist ställer uppenbarligen villigt upp som detta alibi. Pinsamt för Joakim Ruist.


Problemet för Barometern och Anders Blank är bara att siffrorna inte är mina siffror. De kommer från olika svenska myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Socialstyrelsen och den rödgröna regeringen och borde därmed vara godkända även av Anders Blank och Barometern.


Det enda jag gjort är att summera kostnaderna från respektive myndighet och då blir de helt plötsligt felaktiga. Jag noterar att Anders Blank bara nämner en enda kostnad i artikeln från en myndighet, nämligen 19 miljoner kronor för etableringsreformen. Inte ens där skriver Anders Blank rätt kostnad. I mitt dokument som gått ut till kommunalråden och oppositionsråden anger jag den kostnaden till 32,7 miljoner kronor. Anders Blank klarar uppenbarligen inte ens av att läsa innantill.


Det är ju också spännande att migrationsforskaren Joakim Ruist dömer ut myndigheternas siffror. Han kallar dessutom min summering för en ”hobbyuträkning”! Minst sagt häpnadsväckande enligt min mening. Joakim Ruist kommer att få förklara sig. Om han nu vågar!


Men det finns fler skrämmande påståenden i artikeln. Anders Blank skriver ”ta exempelvis försörjningsstödet där staten ersätter krona för krona”. Jag tror många som jobbar på socialförvaltningar kommer skaka på huvudet. Dessutom verkar det vara ett citat från Joakim Ruist. Pinsamt om Anders Blank även citerar felaktigt i artikeln.


Men jag tror de flesta av mina läsare förstår syftet med Barometerns artikel!

 


http://www.barometern.se/kalmar/alfssons-sd-utrakning-doms-ut-invandring-kostnadsneutral-for-kommuner-enligt-forskare/


PS

Vid klockan 07:56 idag så justerade Barometern namnet på migrationsforskaren från Johan till Joakim Ruist på webben men i den tryckta upplagan är det förstås fortfarande fel.


Nu inväntar jag bara att "Inte rasist men" och andra vänstersympatisörer hänger på sitt propagandaorgan Barometern. Varför inte även riksmedia. Det vore kul med lite mer uppmärksamhet.

 

Fantastiskt bra insats av Kent Ekeroth i Aktuellt. Kent körde över miljöpartiets Maria Ferm så det sjöng om det. Jag hoppas att många lyssnade på Kent.

 

Tråkigt att Kent Ekeroth inte får möjligheten att fortsätta i Sveriges riksdag! Inslaget om Ungern börjar efter drygt 20 minuter. Klicka på bilden för att se Aktuellt.


 

Av Thoralf Alfsson - Onsdag 4 april 23:15

Klimatalarmisten Lars-Erik Andervad är uppenbarligen fullständigt förblindad när han i ännu en insändare återigen skriver helt felaktiga uppgifter trots att jag påpekad detta i två repliker i Östra Småland. Lars-Erik Andervad måste ha svårt att fatta.


I min förra replik försökte jag på ett pedagogiskt sätt att förklara hur Lars-Erik Andervad skulle tolka tabell nummer 5 i rapporten när jag skrev följande.


”I tabellen framgår det att medelvattenståndet enligt RCP8.5 beräknas till 24 cm år 2050 och 59 cm år 2100. Det Lars-Erik Andervad fullständigt missat är att medelvattenståndet under 1986-2006 varit 14 cm. Det innebär att ökningen i medelvattenstånd 2050 beräknas genom 24-14= 10 cm och för 2100 blir det 59–14=45 cm. Det innebär att enligt IPCC värsta/sämsta scenario kommer medelvattenståndet öka med 10 cm fram till 2050. Det vore klädsamt om Andervad nu bekräftar att han läst tabellen felaktigt.”


Uppenbarligen begriper Lars-Erik Andervad inte vad jag skriver eller är han så förblindad av sin egen agenda att han inte kan ta till sig min tolkning. Det kan också vara så att Lars-Erik Andervad inte kan erkänna att han har fel och istället fortsätter hävda att han har rätt.


Den här gången skriver Lars-Erik Andervad bland annat så här.


”Jag har hela tiden utgått från SMHI:s beräkningar i deras rapport Klimatologi nr 48 2017 – Framtida havsnivåer i Sverige. Där framgår att nivån beräknas stiga med 24 cm till 2050 och med 59 cm till 2100 i Oskarshamn jämfört med situationen 1995.”

 

Jag tar mig för pannan och undrar om Andervad är riktigt frisk eller om han bara är dum!


Jag kontaktade därför en av författarna till rapporten på SMHI för att få en bekräftelse över hur tabellen skulle tolkas. Jag fick följande svar från Signild Nerheim.


 


Nu tror jag dock inte att Lars-Erik Andervad överhuvudtaget bryr sig om det svar jag fått från Signild Nerheim. Om alla klimatalarmister agerar på samma sätt som Lars-Erik Andervad blir jag väldigt bekymrad. Det går över huvudtaget inte bedriva en diskussion eller debatt med en person som inte accepterar fakta. Lars-Erik Andervad framstår mest som en tokig klimatalarmist och sannolikt också en miljöpartist. En riktigt dålig kombination.


Här kommer alla debattinlägg som publicerats i Östra Småland.



Mitt första debattinlägg på Miljöpartiets debattartikel, vilket fick Andervad att ge sig in i debatten.

http://www.ostrasmaland.se/debatt/snoiga-vintern-inget-onskevader-for-mp/


 Andervads första insändare

 http://www.ostrasmaland.se/debatt/snavt-perspektiv-pa-klimatforandringarna/


Min replik nr 1

http://www.ostrasmaland.se/debatt/aven-positiva-effekter-av-ett-varmare-klimat/


Andervads 2 insändare

http://www.ostrasmaland.se/debatt/mildare-svensk-vinter-ringa-trost-for-varlden/


Min replik nr 2

http://www.ostrasmaland.se/debatt/om-nagot-verkar-vara-for-bra-for-att-vara-sant/


Andervads sista insändare

http://www.ostrasmaland.se/debatt/klimatrapporterna-blir-allt-mer-oroande/


Nu blir jag tvungen att skriva ännu en kort replik.


PS


Som avslutning dagens Sverigebild. Hur många tror att detta är Sverige idag? Hur många tror att det är Småland idag?



 

Av Thoralf Alfsson - Tisdag 3 april 22:52

Det finns envisa människor, sedan finns det enfaldiga människor och sen finns det Miljöpartister. När det sedan handlar om en envis, enfaldig miljöpartist blir det bara för mycket. När man inte kan erkänna att man har fel är det bara alldeles för bedrövligt. Men jag får ta det en gång till i Östra Småland.


När jag får tid över håller jag på att gräver efter uppgifter rörande flera olika uppslag jag fått och då brukar man även stöta på en del annat. För en tid sedan blev jag uppringd av en man som sa sig besöka källarmoskén på Storgatan i Kalmar. Mannen berättade att man i moskén skulle ha en föreläsare som skulle prata om hur man inte integrerar sig i det svenska samhället, utan hur man uppehåller och bevarar segregationen. För mig var dock dessa uppgifter ingen nyhet, utan bara en bekräftelse av mina egna uppfattningar. Efter de samtal jag haft med företrädare för källarmoskén så förstår jag att de inte uppskattar vårt svenska samhälle och våra grundläggande värderingar men inte heller vårt rättssystem. Förutom när det passar deras egen agenda.


Hur många tror att dessa nya svenskar har något intresse av att integrera sig i vårt samhälle?

 

Sverige idag!

 

 


Alla sovande och naiva svenskar tror fortfaranda att dessa män kommer integrera sig i det svenska samhället. 

 

UPPDATERING!


Notera gärna hur Järfälla Tidning valt sina bilder i artikeln från detta möte. Särskilt bilden över män i salen. Männen på första raden fick inte vara med. Dessutom visar de inte upp att kvinnor/barn inte får sitta tillsammans med männen. Varför döljer Järfälla Tidning detta för sina läsare?


Kom ihåg att Alice Bah Khunke som kultur och demokratiminster talade på detta möte! Hon accepterade uppenbarligen könsuppdelningen!

 

 

Av Thoralf Alfsson - Tisdag 3 april 12:35

Vid dagens möte i kommunstyrelsen var årsredovisningen för 2017 upp för behandling. Jag noterade att det tas upp att kommunen har varit tvungen att göra en nedskrivning med 8,6 miljoner kronor för sitt vindkraftverk. Dessutom gick driften med ett minus på ca 1,0 miljon kronor.


Det vill säga kommunens vindkraftverk gav ett underskott på närmare 10 miljoner kronor under 2017.


Det som är mycket märkligt att vare sig Barometern eller Östra Småland har skrivit en enda rad om detta. Jag har ju lyft upp det vid flera tillfällen. Däremot har dessa tidningar vid flera tillfällen skrivit om de misslyckade vindkraftsatsningarna i grannkommunerna Torsås, Mörbylånga, Mönsterås, Högsby och Hultsfred.


Varför inte när det gäller Kalmar kommun? Håller lokalmedia den rödgröna majoriteten om ryggen?

Av Thoralf Alfsson - Måndag 2 april 00:31

Sveriges Radio rapporterar i många inslag om Ungern som går till val i kommande vecka.

 


I Ungern är det ett stort problem att människor måste söka sig till alternativa medier får att få reda på verkligheten enligt Sveriges Radio.


I Sverige är det ett stort problem att människor söker sig till alternativa medier för att få reda på verkligheten enligt Sveriges Radio.


Undrar om anställda på SR inte har någon som helst självinsikt? Inser de inte att det finns exakt samma problematik i Sverige?

 



Jag är oerhört orolig över hur public service kommer utnyttja det projekt man fått pengar till för att granska ”fakta”.

 

Vilka uppgifter kommer granskas? Vems uppgifter kommer granskas? Kommer Miljöpartiets ”fakta” granskas? Kommer alla behandlas lika? Hur kommer dessa granskningar utnyttjas? Hur kommer dessa granskningar publiceras? Vilka granskningar kommer publiceras?


Jag blir inte mindre orolig när jag lyssnade på detta idag.



 

Ikväll synade jag en politikers Facebooksida. Politikern håller på att göra karriär i sitt parti. Jag har haft väldigt svårt att få ett grepp om politikern. Nu förstår jag varför. Det finns tusentals inlägg på Facebooksidan. Men politikern har aldrig skrivit ett enda eget inlägg. Alla inlägg är delningar av andras inlägg eller delning av artiklar från media. Det blir bara mer och mer uppseendeväckande ju längre tillbaka jag kommer i tiden.


Men det märkligaste är dock att politikern inte delar något på Facebook från sitt eget parti. Hur lyckas politikern göra karriär utan att lyfta fram sitt eget partis politik. Vad tycker politikern egentligen?


Inte en enda egen åsikt finns på Facebooksidan trots att politikern gör karriär i sitt parti. Undrar om jag skall spara detta ”avslöjande” till valrörelsen.

Av Thoralf Alfsson - Söndag 1 april 09:47

 


Han älskar att kommunicera så mycket så att skattebetalarna fick betala 20 000 kronor för hans telefonsexsamtal!


Före detta landshövdingen Stefan Carlsson utsågs för en tid sedan av ölandskommunerna att leda en utredning/projekt om en kommunsammanslagning av Mörbylånga och Borgholms kommun. Ölandsbladet hade igår en stor intervju med Stefan Carlsson, ett helt uppslag i tidningen och som vanligt ställdes det inte en enda kritisk fråga till Stefan Carlsson. Vare sig om hans telefonsexsamtal, hans alkoholproblem eller hans maktfullkomlighet som landshövding, där kvinnorna slutade på löpande band. Stefan Carlsson personifierar väl begreppet mansgris på ett minst sagt slående sätt, om man betraktar skandalerna som kantat hans karriär.


Stefan Carlsson kan ju knappast heller betraktas som en neutral projektledare för en kommunsammanslagning. Något som faktiskt Ölandsbladet också påpekar.


Det är heller ingen hemlighet att Stefan Carlsson själv förordar en kommun. Samt att han är socialdemokrat.

Båda faktorerna är enligt vissa tillräckliga för att diskvalificera honom från uppdraget.

– Där måste jag vara professionell och hantera de tre alternativen på ett schysst sätt, att vara proffsig och vara trogen de direktiv som gäller.”

 

Frågan som alla borde ställa sig är hur professionell som Stefan Carlsson varit tidigare som chef på Apoteksbolaget och som landshövding för Kalmar län. Enligt min uppfattning har han varit minst sagt oprofessionell!


 

 

 


Om bara hälften är sant av alla de historier jag fått berättat för mig under hans tid som landshövding vore det tillräckligt för Uppdrag granskning. Jag har inte vågat skriva om alla dessa historier på bloggen även om de kommit från ”säkra källor” då jag sannolikt hade blivit anmäld för förtal. Men idag avfärdas det allt som oftast med att Stefan Carlsson var sjuk. Precis så gör Ölandsbladets ledarskribent Peter Boström i en ledarartikel för några månader sedan.


”Första gruppen är de som tycker att Carlsson aldrig mer borde ha ett jobb, efter att ha ringt till en sexlinje och druckit representationssprit. Både spriten och sexsamtalen var kopplad till sjukdomen alkoholism och spritpengarna har Carlsson betalt tillbaka. När det gäller snuskbiten så är det främst kvinnor som kritiserar honom. Möjligtvis för att det är få män som kan kasta första stenen när det gäller att konsumera kvinnor som objekt i någon form. Har det med ett utredningsarbete kring en eventuell kommunsammanslagning? Nej, inte ett smack, förstås.”

 

Metoo-rörelsen nåde antagligen aldrig ledarredaktionen på Ölandsbladet.


Hur många tror att ränderna går ur en mansgris?

Av Thoralf Alfsson - Lördag 31 mars 10:00

För en tid sedan fick jag ett mejl från en läsare av min blogg som är bosatt i Australien. Han skickade en krönika som handlade om ett bombplan under andra världskriget som nödlandade i Kalmar i slutet av augusti 1944.

En intressant historia som fick mig att uppsöka Stadsbiblioteket och fråga efter mikrofilmen av Barometern från den tidsperioden. Jag tänkte att det borde varit en artikel om det i Barometern och det stämde. Jag har mejlat artikeln till Ulf H i Brisbane.


Enligt uppgifter på nätet skall piloten Peter Aldred och den skadade skytten David Rice sedan ha besökt Kalmar 1994 för att fira 50-årsminnet av räddningen.


 


Här kommer krönikan som jag hoppas blir en trevlig läsning i påsk.


Gamle SDU-medlem i Brisbane, Bob Jackson fyller 100 år i år. Jag har för er ungdomar dammat av en gammal svensk lägesrapport och ett sammandrag av Bobs historia om en nödlandning i Sverige krigsåret 1944.   Pass på och njut av lite historia....

 

Vid den här tiden leddes Sverige av en samlingsregering bestående av Högern, Folkpartiet, Bondeförbundet och Socialdemokraterna. Per Albin Hansson var statsminsister. Kriget härjade i Europa. Det rådde ransonering och exportförbud med anledning av att handelsvägarna med utlandet var avspärrade, vilket medförde matbrist i Sverige. På Sveriges tron satt den över 80-årige kung Gustav V.

 

Jag minns att jag fick följa med pappa upp till Stadion i Stockholm och se när världsmästarparet Gunder Hägg och Arne Andersson tävlade.  På den här tiden dansade man jitterbugg. De första penicillinbehandlingarna utfördes i Sverige. – Greve Folke Bernadotte började, tillsammans med Röda korset, planera hjälptransporter av internerade människor från koncentrationslägren  i Tyskland.  Danmark och Norge var ockuperade av tyskarna.

 

Min mamma och pappa drev hotell Prins Carl på Hamngatan 8 i Ystad och mitt pojkrum låg högt under takåsen med utsikt över hamnen och vida havet. Fönstren var förberedda för mörkläggning och det skedde ofta mörkläggningsövningar. Man provade då och då flygalarmets sirener över stan som skulle kalla oss till skyddsrum vid flyganfall. Mamma hade sytt namnlappar på mina kläder och evakueringsväskan låg framme. Det rådde en nervös stämning både hemma och i skolan. Alla pratade om hotet från Hitlers Tyskland. Pappa var inkallad.

 

Ofta hörde man flygplansbuller från armador av bombplan från baser i England som ibland flög över Skåne  och vidare in över målen i Tyskland.  Vid ett tillfälle där jag satt och läste min läxa råkade jag titta ut genom fönstret och fick uppleva en luftstrid mellan två jaktplan.  En annan gång störtade ett flygplan med en svans av rök efter sig i havet. Lotskuttern gick ut och angjorde senare med en man med fallskärm och flygaroverall.

 

1944 förberedde sig en 7 mans besättning till ett Lancaster bombflygplan, från 460:e skvadronen Royal Australian Air Force (RAAF) i Lincolnshire, England, för en räd mot Stettin i  Tyskland. I den besättningen ingick en medlem i Queenslands ”Swedes Down Under”klubb år 2002,  Bob Jackson, kallad Jacko. Han var då en 26årig flygsergeant och akterskytt i bombplanet E2. Från just denna skvadron gjordes 26 bombplan redo för bombningen. Man fyllde på bränsle och bomber. Ammunitionsbälten och förråd kollades. Så briefades man om detaljer för den tio timmars långa t.o.r flygningen. Några dagar tidigare hade de tillsammans med 500 bombplan deltagit i en räd över tyska staden Kiel. 

 

 

 

Nattflygningen hade påbörjats och redan över Danmark mötte tyska Luftwaffe. Jaktplanen Messersmitt 110 och JU88 var radarförsedda nattstridskrafter, tvåmotoriga och med extra stor besättning. De var dödliga motståndare till RAF-bombarna. Bombplanen försökte dölja sig i  molnformationer men luftstrider kunde aldrig undvikas. Midskepps- och akterskytten i aktiv strid kunde följa händelseförloppet och just vid denna flygning sköts sju stycken bombplan ner över Danmark. Bara ett fåtal av dessa besättningsmedlemmar lyckades rädda sig med fallskärm.

 

Över Tyskland mötte sedan även sökarljus och luftvärnseld. Det gällde att ha kalla nerver i den alltmer ödesmättade stridshettan. Målet denna gång var att släppa den 5000 kilo tunga bomblasten  över hamn- och järnvägsområdet i Stettins hamn. Ett specialplan hade tidigare bombat färgat markeringsljus över målet och för bombfällaren gällde nu att dirigera planet till exakt position över slutmålet. Bomberna fälldes och planet ryckte till. Besättningen kände en slags upprymdhet när bomberna var fällda och drog en suck av lättnad.  Rutinmässigt följde man sedan kursen under ändlöst långa 30 sekunder. Ett fotoblixtljus skulle falla inom 150m från målet och medan bomberna exploderade skulle en synkroniserad kamera ta ett antal bilder på 35mm film och på det sättet fånga upp var bomberna föll.

 

I detta ögonblick lade Bob märke till hur ett flygplan som var nästan rakt över dem, exploderade i  en kaskad av flammor. Samtidigt hördes det skarpa dunkandet av luftvärnskrevader ackompanjerade av ett tillfälligt olycksbådande knatter av metall mot flygplanskroppen. Det kom en fruktansvärd smäll och bombplanet skakade – de var träffade av en granat från planet ovanför.

 

Granaten, som lyckligtvis inte exploderade, träffade och sargade pilotens högra hand och ben, den främre plexiglashuven blev intryckt och delar av skevrodret, som han höll i, gick av. Det var ett stort hål i reglagepanelen, där klaffreglaget skulle ha varit.  Kompassen hade träffats och blev obrukbar. Flygplanet påbörjade en våldsam dykning. Piloten var oförmögen att trimma bakåt och ’pull out’ med enbart vänster hand men fick hjälp av flygingenjören och bombfällaren Sandy som trots ryggskador lyckades med konststycket att i  kolmörker och kyla med otrolig viljestyrka åla sig upp genom öppningen till bombluckan och hjälpa piloten att dra tillbaka styrratten och häva dykningen mot oundviklig störtning. På grund av skadan som skett på planet var farten nu bara 160 km/tim. Precis över stallfart (spinn). Så småningom kom man över i planflykt.

 

Först då kunde man lägga ett tryckförband på pilotens söndertrasade hand där blodet sprutat ut. Handen knöts ihop i ett bandage så att inga köttbitar och brutna benbitar skulle försvinna och han gavs en morfinspruta mot smärtan och chocken.

 

Bombplanet hade skadats och landningsstället var utfällt och låst, bombluckorna var öppna. Klaffarna var ute och gick inte att få in. Det var hål i vindrutan och pilotens instrumentbräda var totalt ur funktion. Motorerna gick fortfarande bra men det läckte från en av bränsletankarna.

 

Att återvända till basen i England var uteslutet. Navigatören Mac vars utrustning fortfarande fungerade berättar: "Jag kalkylerade att vår enda chans var att försöka ta oss till Sverige. Om vi flög norrut skulle vi kanske kunna nå Sverige om bara bensinen räckte. Men det var ett stort om. Flygningen över Baltiska havet var mycket svår. Med vingklaffarna fast i nedre läge gick det ofattbart långsamt. En iskall vind som säkert var cirka –30C, blåste fritt in genom planet.   

    Våra skyttar stirrade hela natten efter fientligt flyg. Det hade varit så lätt att skjuta ner oss över Baltiska havet. Det var mycket svårt för besättningen att styra planet och hålla tillräcklig fart så att vi inte skulle ’ramla ur skyn’. – Jag satt tämligen oskadad och ropade – Fören ner… eller – Fören upp.. och vår flygfart varierade mellan 150-160km/tim, knappast tillräckligt för att hålla planet kvar i luften. – Varje gång vi dök forlorade vi mer och mer höjd tills vi närmade oss svenska kusten. Då var vi nere till endast 600m.”

 

För att göra en lång historia kort så irrade man in över kusten utan kännedom om städer eller landningsmöjlighet och vid ’May Day’ anrop lyckades man inte få någon flygplatsangivelse från svenskarna som bara svarade: ”Ja ni får landa”   - Men var? Situationen var kritisk, bensinen var så gott som slut. Gryningen kom så äntligen över Sverige. – Plötsligen upptäcktes en tidigare nödlandad RAF Mosquito på en gräsplätt och de förstod att det var ett flygfält. Piloten vaknade upp ur sin medvetslöshet och viskade att han trodde att han kunde landa. Men med en hand? Det gick naturligtvis inte. Så två besättningsmän hjälpte honom och höll i spakarna och mirakulöst landade de på svensk mark.

    De hade lyckats göra en nära perfekt landning på F12:s lilla anspråkslösa flygfält utanför Kalmar där de aldrig tidigare taget emot ett sådant jätteplan som Lancastern. Planet omhändertogs omedelbart av flottiljens beväpnade beredskapsvakt. En ambulans väntade och förde piloten till Kalmar lasarett. 

 

Epilog

Det skedde under krigsåren ett flertal nödlandningar på ’potatisåkrar’ i sydsverige. Inte alltid med lyckat resultat. - E2:s pilot blev sedermera opererad i Stockholm där en av världens första mikrokirurgiska operationer utfördes. Man lyckades inte enbart rädda livet på piloten men dessutom sy tillbaka fingrar och tummen. Han blev efter kriget en ledande australiensisk kemist i Sydney. De övriga i besättningen ’internerades’ på ett pensionat i Dalarna där det blev mycket väl omhändertagna och de talar än idag om den svenska gästfriheten och den underbara tiden där.

 

Bob Jackson berättar att de hade en enorm tur som överlevde kriget som flygbesättning. Hans australiska skvadron förlorade fler flygbesättningar än någon annan skvadron under andra världskriget. De utförde över 6000 bombraider och fällde 25.000 ton bomber över Tyskland. Man förlorade 181 plan och sammalagt 1002 döda. – Svenska klubbens medlem Bob är fortfarande mycket tacksam över hur väl de behandlades i Sverige och kärleken till Sverige och svenskar kommer  att bestå livet ut.

 

Källmaterial och berättelse av Jacko över en kopp kaffe och ett par glas cognac i juni nådens år 2002, 58 år efter nödlandningen!  En mer detaljerad artikel med foton har varit publicerad i eminenta Queensländaren som levde mellan 1989 till 2003.

 

När detta nu skrivs på er Facebook 19 Februari 2018 lever fortfarande Bob Jackson 100 år Kristina Vogelsang också gammal SDU medlem som under åren haft kontakt med Bob har ringt honom men han är döv och svarade inte efter 20 ringsingnaler.       

 

Av Thoralf Alfsson - Fredag 30 mars 16:45

Vid senaste kommunfullmäktigemötet i måndags fick KF information om kommunens arbete med integration. Av informationen framgick det att minst 60 personer är anställda för att arbeta med integration av nyanlända till Kalmar kommun. Det kostar sannolikt Kalmar kommun 25-30 miljoner kronor i bara lönekostnad varje år.


Här är några av de projekt som redovisades.


 


På SFI i Kalmar gick även ca 100 analfabeter. Kan analfabeter överhuvudtaget gå på SFI? Hur många tror att dessa överhuvudtaget kommer bidra med något till det svenska samhället, förutom att föda barn.


Till kommunfullmäktige hade jag också ställt en interpellation angående Kalmar kommuns stora resurser till arbetsmarknadsenheten och jag begärde att få en redovisning av hur mycket de olika arbetsmarknadsåtgärderna kostar, det vill säga olika former av subventionerade anställningar. Det visade sig att Kalmar kommun lägger drygt 51 miljoner kronor på subventionerade anställningar under 2017 och att drygt 500 personer haft någon form av subventionerad anställning. Arbetsförmedlingen har gett bidrag på drygt 33 miljoner kronor och kommunens nettokostnad är då ca 18 miljoner kronor. Nedan kommer en redovisning av detta.


 


Dessa åtgärder innebär givetvis att kommunen kan redovisa lägre kostnader för försörjningsstöd då många av dessa nu har en subventionerad anställning istället för försörjningsstöd. Det innebär också att Kalmar kommuns arbetslöshetssiffror ser bättre ut än vad de i praktiken egentligen är.


Men interpellation skapade trots allt en viss debatt i kommunfullmäktige. Något som media uppmärksammade då flera rödgröna ledamöter som Dzenita Abaza (S) och Max Troendlé anklagade mig för att bara vilja bevisa att integrationen kostar mycket pengar. Något som de själva oftast alltid förnekar men siffrorna talar sitt egna tydliga språk.

 


Presentation


Thoralf Alfsson
Sverigedemokrat, Kalmar

Riksdagsledamot 2010-2014.
Kommunfullmäktige 2006- Kommunstyrelsen 2014-

Kontaktinfo 072-5179099, thoralf.alfsson@telia.com

Vill du stödja bloggen Swish till 072-5179099

Fråga mig

1 039 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kommungranskningar

Gästbok

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ thoralf med Blogkeen
Följ thoralf med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se