Leker du med SD! Så får du inte leka med mig.

På den nivån agerar just nu företrädarna för partierna inom Alliansen. När partierna inom Alliansen börjar ställa ultimatum till varandra genom media och presskonferenser är det bara pinsamt och så fruktansvärt oprofessionellt.

Läste faktiskt en bra ledare i Kristianstadsbladet idag med rubriken ”Sluta tjata om SD, tänk själv” som inleds med följande text.

”Sverige har paralyserats av mörkrädda politiker som tycks vara mer måna om att hålla sig undan Sverigedemokraterna än att styra landet enligt sina visioner och övertygelser. Värnandet om den egna självbilden är förödande för framtiden.”

Vilka de mörkrädda politikerna är behöver jag väl knappast berätta en dag som denna. Annie Lööf och Jan Björklund är väl två givna kandidater. Men Anna Kinberg Batra och Ebba Thor Busch skall väl också räknas in i denna skara.

”Annie Lööf (C) fick hurra-rop för att vara ”fast besluten om att inte bilda regering med stöd från SD”. Någon skrev: ”Tack för ditt politiska ledarskap. Kapitulera ALDRIG för SD-rasisterna”.

Men vad vill hon då? Lööf vägrade inför valet 2014 att samarbeta med S trots Stefan Löfvens ivrigt utsträckta hand. Nu vägrar hon stå upp för en gemensam allianspolitik. Att vända SD ryggen kanske ger poäng i Facebooks skönhetstävling där den med tjusigast åsikter vinner. Men Sverige förlorar. Just nu kan Lööf glida fram i opinionen tack vare sin fria position. Hon kan ta den gamla miljöpartistiska linjen då MP själva tvingats kliva ur sin vilsamma lotusställning och börja jobba, prioritera, acceptera målkonflikter, men för alla som frustrerat står bredvid och ser på när landet dras vänsterut blir hennes linje ganska egoistisk och svekfull.

Nu kapitulerar hon inte för SD – men väl för S, MP och V.”

Jag kanske inte skall skriva detta men jag funderar faktiskt på om det beror på att Alliansen styrs av tre kvinnor och en man idag. Om det vill sig kanske det snart är fyra kvinnor, om Birgitta Olsson tar över efter Jan Björklund. Men det är ju demokrati i dess ädlaste form. Partimedlemmarna röstar fram sina partiledare och väljarna sätter betyg på partiledarna i de allmänna valen vart fjärde år.

För min del får dessa virrhjärnor gärna ställa ultimatum till varandra och "skrämmas" med SD ända fram till valet 2018. Det gynnar definitivt inte deras egna partier utan det blir sannolikt de rödgröna och SD som får fler väljare. Det kan även bli spiken i kistan för Kristdemokraterna.

Det verkar inte som Alliansen vill ta över regeringsmakten eftersom man nu börjar strida internt om väljarna. Centerpartiet har ju lyckats bra med den taktiken och tuppkammen har uppenbarligen växt på Annie Lööf och gruppledaren Anders W Jonsson.

Frågan är vad väljarna tycker och hur de reagerar. En sak kan jag i varje fall säga och det är att intresset för SD har aldrig varit större än vad det är idag.

Det kommer bli väldigt intressant att följa kommande opinionsundersökningar. Jag kommer kolla lite extra på det fördjupande resultatet från Sentios mätningar.

Vilket parti som har trognaste väljare är en indikation på hur partiet mår! SD i topp och MP i botten. Källa Sentio.