Har varit en bra julhelg med några politiskt korrekta inslag vilket medförde att jag fick verbal munkavel under några timmar på julafton, allt för familjefridens skull. Fick dessutom en egen erfarenhet av ensamkommande barn, nåja barn och barn. Jag säger som ”Gubben o Gumman” som myntade 2017-års nya ord ”åldersflexibla barn”.

Har också börjat läsa Kalmar slotts och stads historia skriven av Volmar Sylvander och som jag nyligen inhandlade. Jag hittade omgående flera mycket intressanta detaljer som jag aldrig hört talas om tidigare. Sylvander har en liten utläggning om det som på 1700-talet och första halvan av 1800-talet som kallades vattenminskningen. Det vill säga man upplevde att vattennivåerna sjönk i Östersjön och därför högg man in märken i berget på olika platser vid kusten, så kallade vattumärken, i forskningssyfte för att kunna mätta förändringar i havsnivå. Det är ju ett ämne som intresserat mig. Nu vet jag att det även finns ett vattumärke även på Skallö som ligger bara några kilometer från min bostad på Ängö i Kalmar. Det vattumärket höggs in i en klippa på Skallö 1756. Skall bli intressant att se om det går att hitta eller om det förstördes i samband med att Ölandsbron byggdes. Den har bropelare placerade på Skallö.

Har även hittat mätdata i Kungliga Vetenskapsakademins handlingar från 1824 och 1844 som berör just vattumärket på Skallö. Internet är fantastiskt! Det blir ett besök med kajaken till Skallö vid något lämpligt tillfälle framåt sommaren.

Samtidigt så kastar Sylvander ett ljus över bakgrunden till boken ”Kalmar vikingatidens centrum” skriven av Stig Enström.

"Utgångspunkten för all ”Birkaforskning” i Kalmar är de tre ord som Volmar Sylvander fann i det medeltida Kalmar stads tänkebok. Orden är ”dye olde stadh”, vilket översätts med ”den gamla staden”. Eftersom orden nedtecknades i Kalmar medeltida stad uppfattade Sylvander det så att det funnits ytterligare ett Kalmar, ett gammalt Kalmar beläget på ett annat ställe, en annan plats än den dåvarande, som låg invid slottet. Volmar Sylvander fann sitt Birka på Björkenäs udde, som strax norr om Kalmar sticker ut i en en vik av Kalmarsund."

Min far fotograferade väldigt mycket. Han hade alltid sina Leica M3 med sig överallt. Jag har tusentals av diabilder från ca 1955 och framåt. Jag har haft lite bildvisningar inom familjen både på julafton och juldagen vilket var mycket uppskattat tror jag. Det blev i varje fall många skratt. Det är en riktig bildskatt! Jag började redan förra vintern med att scanna in en del av diabilderna. Jag hittar även en del bilder på mig själv ;-)