För några dagar sedan delade jag en artikel från Veckans Affärer på Facebook och nu har den delats ca 100 gånger. Uppenbarligen röner den ett visst intresse. Artikeln är förvisso från 2011 men ändå intressant och borde fortfarande gälla. Men den är sannolikt inte politisk korrekt om man betraktar hur utvecklingen varit sedan 2011. Att vara kritisk mot elbilar är ju som att svära i kyrkan.

”Att åka bli är också en skitig verksamhet, oavsett hur de framdrivs. Eller, el- och hybridbilar må spotta ur sig mindre skräp än sina bensin- och dieseldrivna kusiner under sin livscykel, och de ger med all säkerhets sina ägare något bättre samvetet - men att kalla dem miljövänliga är en sanning med modifikation.”

I artikeln tas även upp vilken elproduktionen som också måste tillföras om vi går över till en stor andel elbilar.

”Ett annat problem är den elproduktion som förser el- och hybridbilar med vederbörlig elektricitet. För el kommer som bekant inte alltid från förnybara energikällor. Tvärtom faktiskt, fossila bränslen, till exempel tyskt brunkol, står till exempel för 52 procent av statliga Vattenfalls årliga elproduktion, och kärnkraft för 25 procent. Vatten står i sammanhanget för 20 procent av produktionen.

I ett globalt perspektiv ser det ännu värre ut. Här står olja för drygt 34 procent, kol för 26 procent och naturgas för 20,5 procent, enligt IEA, International Energy Agency. Kärnkraft och vatten står för blott drygt 8 procent av världens energiproduktion.

Kort sagt att producera el är en skitig verksamhet. Och vilken produktionsmetod kommer att öka om efterfrågan på elektricitet ökar som en konsekvens av fler elbilar?”

Intressanta synpunkter och fakta som lyfts fram i artikeln. Jag tror att det mesta gäller i allra högsta grad även idag. Läs hela artikeln.

https://www.va.se/nyheter/2011/03/04/elbilen-en-tickande-miljobomb/

Idag publicerar Barometern mitt svar på kommunalrådet Johan Perssons (S) genmäle på min debattartikel om Socialdemokraternas värvningskampanj där han utnyttjar kommunens politiska organisation för att skapa nya deltidstjänster.

http://www.barometern.se/debatt/johan-persson-forstarker-sin-makt/

Nu har kommunalrådet Johan Persson (S) och hans kommunalrådskollegor inom majoriteten räknat om sin hundralapp och lämnat över till Barometern. I kvällens artikel på webben och sannolikt i morgondagens tidning kommer den nya uträkningen av hundralappen.

Nu har de äntligen lyckats få summan till 100 kronor ;-)

Idag fick jag en kommentar/tips om en artikel i Smålandsposten om att funktionshindrade som jobbat inom en Cafe-rörelse, i något fall under 10 års tid kommer att få sparken vid årsskiftet. Café Blenda har drivits av Alvesta kommuns omsorgsförvaltning men nu skall kommunens Arbetsmarknadsavdelning ta över verksamheten.

Det finns andra som är i stora behov av jobbet!

Läs artikel men tänk på ditt hjärta.

http://www.smp.se/alvesta/brukare-far-lamna-sina-jobb-en-otrolig-krankning/

Eftersom jag vet hur Arbetsmarknadsenheten inom Kalmar kommun jobbar och vilket fokus som finns där. Vilka grupper som prioriteras och som har svårast att komma ut på arbetsmarknaden på grund av utbildningsnivå och språkkunskaper så misstänker man ju vad avsikten är med att sparka dessa funktionshindrade från sina jobb och trygghet i livet.

Mina misstankar besannades då jag även hittade en artikel i Smålandsposten där följande stycke fanns.

”Café Blenda ligger inom förvaltningen för individ- och familjeomsorg, Ifo, och de har köpt driften av verksamheten av omsorgsförvaltningen som har hand om stöd och daglig verksamhet för personer med funktionsvariation

Nu säger man från Ifos sida alltså upp samarbetet för att själva bedriva Café Blenda eftersom det finns ett stort behov av arbetsträning inom just café- och restaurangbranschen.

– Det finns ett behov av arbetsträning där man får språkträning eftersom många av dem har en svag språkkunskap.”

http://www.smp.se/alvesta/brukare-tvingas-lamna-sin-verksamhet/

Svenska funktionshindrade personer sparkas från sina jobb och trygghet för att ersättas av nyanlända ekonomiska migranter från tredje världen som behöver språkträning.

Sverige av idag i ett nötskal!

UPPDATERING!

Enligt en helt ny artikel i Smålandsposten skall beslutet dragits tillbaka. I varje fall tillfälligt.

"Efter ett extrainsatt möte mellan toppchefer inom kommunen bestämde man sig att ta tillbaka uppsägningen under förmiddagen.

– Det gick för fort och då blev det inte bra, säger Sebastian Ohlsson (S), ordförande för nämnden för individ- och familjeomsorg."

Det kunde man ju ge sig fan på att det var en socialdemokrat som låg bakom beslutet att sparka de funktionshindrade. Nu fick han dock krypa till skampålen och dra tillbaka sitt beslut.

http://www.smp.se/alvesta/brukarna-far-vara-kvar-vi-har-gjort-fel-och-tankt-om/

Majoriteten i Kalmar med Johan Persson (S) slår sig för bröstet i en debattartikel i tisdagens Barometern om hur deras budget för 2018 ser ut. Men matematiken tycks det vara klent bevänt med hos kommunalråden när det skall beskriva hur de använder en hundralapp i den kommunala budgeten.

Hur jag än räknar får jag det bara till 95 kronor!

36+41+6+4+4+3+1= 95 kronor  

En sund ekonomi förutsätter att man kan räkna.

Minst sagt pinsamt för dessa kommunalråd när det handlar om just budget. 

Var går de saknade 5 kronorna till?

Artikel på Östra Smålands webbsida.

Ja, vilka är avskummen. Vilka är de värsta avskummen? Är det Anders Borg? Är det Martin Timell? Båda tycks ju gilla att visa upp sitt kön enligt media. Eller är det de tre landslagsspelarna i fotboll som skickat penisbilder? Eller är det Lasse Kronér? Alla mer eller mindre politiskt korrekta vita män. Det är bara att välja.

UPPDATERING.

När jag läser dagens ledarartikel i GP skriven av Alice Teodorescu fylls jag av sorgsenhet. Jag blir själv förvånad över den känsla som fyller mitt bröst och hjärna. Jag blir nedstämd, trött, besviken och känner en viss hopplöshet.

Foto Thoralf Alfsson

Alice Teodorescu sätter fingret på något som är så självklart eller rättare sagt borde vara självklart men sedan inser jag att vi är i Sverige och det svenska sovande folket inte reagerar som människor som har en egen självbevarelsedrift.

”Till syvende och sist är allt en fråga om förtroende. Ingen relation, privat eller professionell, överlever utan tillit. Den som säger en sak men gör en annan, vars handlingar alltid beror på omständigheter men sällan på värderingar, är någon utan integritet och en sådan är ingen att hålla i handen i längden.

I politiken är förtroende hårdvaluta. Den som inte uppfattas som trovärdig kommer inte att lyckas vinna, eller för delen behålla, väljarnas förtroende. Trovärdigheten bygger i sin tur på en under längre tid återkommande förmåga att vara konsekvent.”

Hur stor andel av den svenska väljarkåren följer detta? Betongsossar har väl de flesta hört talas om. Får mig innebär begreppet att det socialdemokratiska socialistpartiet kan begå vilka handlingar eller kovändningar i politiken som helst men betongsossarna finns alltid kvar. Dessa väljare har i mitt tycke inget eget tänkande, de har inget eget liv.

”Låt mig bjuda på ett dagsaktuellt exempel från politiken. Socialdemokraternas nästintill häpnadsväckande kappvändande i migrationsfrågan och den efterföljande uppvisningen i "tvärtomleken" förtjänar ett antal framtida doktorsavhandlingar. Nedan ett axplock: från 70-talets motstånd mot den så framgångsrika arbetskraftsinvandringen till omläggningen med fokus på asylmottagande, 1989 års Luciabeslut, under ledning av statsminister Ingvar Carlsson (S), som innebar en kraftig inskränkning av just asylinvandringen och statsminister Göran Perssons (S) varningar om "social turism" i mitten av 00-talet med anledning av EU-utvidgningen.”

Jag är ju så pass gammal att jag varit med under alla dessa år och sett detta kappvändande pågå inför öppen ridå av alla dessa socialdemokratiska partiledare och statsministrar. Förvisso har den socialdemokratiska väljarskaran över tid minskat men om det beror på att förnuftet inträtt eller om det beror på att socialdemokratiska generationer så sakta går ur tiden vågar jag inte sia om.

”Vidare till oppositionsledare Stefan Löfven (S) som år 2014 sade sig bli störd på hur dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) "ställer flyktingar, som flyr för sina liv, mot svensk välfärd (Expressen 20/8-2014) till att samme Löfven, nu som statsminister, i september år 2015 på Medborgarplatsen lät meddela att: "Nu måste vi bestämma oss vilket Europa vi ska vara. Mitt Europa tar emot flyktingar. Mitt Europa bygger inte murar.", för att sedan i november samma år lägga om de svenska asylreglerna till EU:s miniminivå i syfte att strypa den stora invandringen till Sverige.”

Det skiljer bara tre månader mellan dessa förändringar av socialdemokratisk politik. Har Stefan Löfven ställts mot väggen av den svenska journalistkåren? Har media ifrågasatt kappvändningen? Hur många socialdemokratiska väljare har förlorat tilliten till partiledaren och statsminister Stefan Löfven? Sannolikt ingen om man kan lita på de svenska opinionsmätningarna.

Nu, två år senare, i en riksdagsdebatt framhåller Löfven, mäkta stolt, att: "Vi har lagt om flyktingpolitiken som blev ohållbar under de borgerliga åren". Var de socialdemokratiska protesterna mot borgerlighetens "öppna hjärtan"-politik var när det begav sig framkommer av säkerhetsskäl icke. Detta samtidigt som partiet i veckan lanserade en annonskampanj föreställandes ryggtavlorna på en polis och en passkontrollant i tjänst på ett Öresundståg under parollen "Vi slår vakt om Sveriges säkerhet/Svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas". 

Vad gjorde de socialdemokratiska ledamöterna i Sveriges riksdag för att minska invandringen under alliansens regeringsår mellan 2006-2014. Inte ett jäkla dugg enligt min mening! Under mina år i riksdagen uppfattade jag det som de drygt 100 socialdemokraterna i Sverige riksdag ville öka invandringen ännu mer. Några skärpta regler var ju ren rasism enligt de socialdemokratiska ledamöterna när vi Sverigedemokrater motionerade om det eller lyfte frågan under debatter i riksdagen.

”Problemet är snarare upphöjandet av hyckleriet till en egen disciplin. Givetvis skadar agerandet förtroendet för Socialdemokraterna i allmänhet och för svensk politik i synnerhet. En skada som Socialdemokraterna målmedvetet underskattar, liksom Moderaterna gjorde under lång tid dessförinnan.”

Jag betvivlar faktiskt att en majoritet av den svenska väljarkåren har förmågan till ett sådant konsekvenstänkande. De får dessutom god hjälp av den svenska mediekåren som så effektivt som möjligt sopar igen spåren efter en misslyckad politik vare sig det gäller regeringspartierna eller om det gäller den politiskt korrekta oppositionen.

”Men är det inte i grunden bra att göra rätt om man tidigare gjorde fel? Givetvis är det ansvarsfullt att lägga om politiken då nya fakta framkommer, att pragmatiskt anpassa sig efter en ny verklighet. Problemet för S, och många andra med dem, är att det knappast rör sig om nya fakta. Den som ville se verkligheten för vad den var, eller kunde komma att bli utifrån de premisser som förelåg, kunde göra det långt innan november år 2015. Den som inte ville det, för att det var mer bekvämt att brunstämpla alla som var av en annan uppfattning, har en del att förklara nu. Och be om ursäkt för.”

Brunstämplingen fortgår i samma styrka. Skall man bedöma efter de senaste partiledardebatterna i riksdagen och i SVT Agenda så verkar brunstämplingen tillta då det tycks vara det enda floskelargumentet som 7-klöverns partier har kvar när nu verkligheten visat att det var Sverigedemokraterna som haft rätt invandringspolitik under det senaste decenniet.

”Om förtroendet ska kunna återuppbyggas behöver Socialdemokraterna nämligen klargöra vad som gick fel och varför, annars framstår positionsförflyttningen enbart som populistisk i ordets sämsta bemärkelse. Dessvärre har man fullt upp med att kreera en verklighet i vilken man ger bilden av att man alltid företrätt den nu aktuella uppfattningen. Det i sig väcker frågan om vilka andra positionsförflyttningar som kan tänkas komma framöver som man på liknande vis kommer att ge sken av att man alltid företrätt? Vem vet, en dag är det kanske S som är av uppfattningen att Sverigedemokraterna skulle kunna utgöra en del av regeringsunderlaget.”

Med dagens socialdemokrater vid rodret skulle jag nog aldrig stödja S. Den brunstämpling som jag och mina partikamrater fått utstå har satt djupa spår i mig. Spår som inte kan raderas med en ursäkt eller lite makt. Jag vill avsätta så många socialdemokrater som möjligt.

”Principlösheten, liksom hur snabbt åsikter som ansågs som oanständiga för en tid sedan - om tiggeri, ensamkommande ungdomar och den lönsamma invandringen av högutbildade som skulle rädda välfärden, bara för att nämna några - plötsligt blir rumsrena om de kommer från "rätt" avsändare, är det verkliga problemet. Detta, liksom oviljan att be om ursäkt när misstag uppenbarligen, inte sällan mot bättre vetande, har begåtts. Dåliga beslut blir nämligen inte bättre för att de fattas av "goda" avsändare. Därför måste vi bli bättre på att objektivt bedöma handlingar och beslut, oavsett vem som står bakom dem. Bara så kan förtroende byggas i längden.”

Alice Teodorescus ledarartikel är i grund och botten en väldigt sorglig läsning då den på ett väldigt ärligt vis beskriver ett av Sveriges största partier och dess ledargestalter. Jag har dock väldigt svårt för att kalla dessa politiker för ledare. En ledare är något helt annat för mig. Kommer Sverige någonsin få en ledare och statsminister som sätter det svenska folket först, före människor från världens alla hörn som aldrig bidraget med något till vårt land och vår välfärd.

Jag känner mig ledsen och sorgsen. Jag har inget större förtroende för någon av 7-klöverns partiledare. Jag ser inte vilka partier som skulle kunna förändra Sverige och få upp landet på vägen igen. Att Sverigedemokraterna skulle få egen majoritet vore den enda möjligheten.

Men det kommer den svenska mediekåren arbeta hårt för att motverka. Hellre att Sverige går under än att skriva ett enda positivt ord om Sverigedemokraterna tycks vara den devis som gäller inom journalistkåren och deras anhang.

Lag (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen

Jag tror inte det finns så många personer, förutom riksdagsledamöterna som känner till denna lag.

”1 § Riksdagsförvaltningen ska inrätta och föra ett register för det ändamål som anges i 5 §.”

”5 § Registret skall ge en samlad information om riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen i den omfattning som är motiverad av ett befogat allmänt intresse.”

I registret skall finnas uppgifter om aktieinnehav, om ledamoten äger näringsfastighet, har styrelseuppdrag i aktiebolag eller i en ideell förening, andra inkomster, skulder, borgensåtagande o.s.v

En anledning är ju att ha koll på om ledamöter utnyttjar sin ställning som riksdagsledamot för att kunna göra t.ex en privat vinning ekonomiskt men det handlar också om att riksdagsförvaltningen skall få en uppfattning om ledamoten kan utsättas för t.ex ekonomisk brottslighet, mutor eller andra hot som kan påverka ledamoten i sitt arbete i riksdagen.

Det märkliga är att riksdagsförvaltningen och regeringsformen inte bryr sig det minsta om riksdagsledamöter har flera medborgarskap. Inte ens i länder som i Sverige anses vara rena "skurkstater". Det är inte bara märkligt, det är minst sagt anmärkningsvärt eller helt galet!

Vilka påtryckningar, mutor eller hot kan det inte komma från ”hemlandet”? Om ledamoten har familj eller släktingar och vänner kvar i ”hemlandet”. Vilka påtryckningar skulle då inte en ledamot utsättas för. Men det kan ju också finnas helt andra skäl för en riksdagsledamot med flera medborgarskap att inte vara lojal med nationen Sverige, vår kultur eller vår kristna religion och värderingar.

Aktieinnehav i svenska företag är viktigare än medborgarskap i odemokratiska och rena skurkstater.

Varför är riksdagsledamöter inte tvungna att också uppge andra medborgarskap än det svenska? Varför finns ingen lag som kräver detta?

En socialdemokratisk riksdagsledamot vid namn, Jamal El-Haj har skrivit en motion med rubriken Nakba.

”Nakba

Motion 2017/18:1355

av Jamal El-Haj (S)

Motivering

Nakba, Al Nakba eller Nakbadagen, "Den stora katastrofen", var flykten och fördrivningen av invånare från de områden i Palestina som kom att bilda staten Israel under 1948 års arab-israeliska krig. Området hade tilldelats palestinierna i samband med FN:s delningsplan.

Motionen har också en personlig bakgrund eftersom mina egna föräldrar tillhörde de som fördrevs.”

Samme Jamal El-haj har även skrivit denna motion.

”Bosättningar och Jerusalem

Motion 2017/18:1387

av Jamal El-Haj (S)

Motivering

Illegala bosättningar avser samhällen och jordbruksenheter på mark som är ockuperad av staten Israel och befolkad av judar. De strider mot fjärde Genèvekonventionen, som förbjuder en ockupationsmakt att förflytta det egna landets befolkning till ockuperat territorium.”

Båda motionerna andas en viss antisemitism. Något som inte en enda svensk journalist kommer ta upp. En palestinier och socialdemokrat i Sveriges riksdag kan ju givetvis inte vara antisemit i det goda rödgröna Sverige.

Hör dessa motioner hemma i Sveriges riksdag?