Det är sällan att jag skriver ett blogginlägg om enbart fotboll men ibland händer det. Det kanske kommer hända oftare i framtiden.

Allsvenskan har precis avslutats och Kalmar FF klarade även detta år av att behålla sin plats i allsvenskan. Trots att det gått väldigt tungt under hösten efter att Henrik Rydström fick ta över som tränare när Nanne Bergstrand sjukskrev sig för utmatningsdepression i månadsskiftet juli/augusti.

De läsare som har följt min blogg under många år vet att jag och Henrik Rydström har haft våra duster på insändarsidorna i media och på våra bloggar. Det kröntes väl med hela 4 helsidor i Sydsvenskan i januari 2010.

https://www.sydsvenskan.se/2010-01-17/lagkaptenen-tar-strid-med-andra-inlagg

Sedan tror jag att Henrik Rydström blev uppmanad av ledningen för Kalmar FF att taga ned sitt politiska engagemang då det kunde påverka sympatierna för föreningen och intresset från sponsorerna.

Henrik Rydström har som sagt haft ansvaret som tränare sedan början av augusti. Han har valt att förändra spelsättet men det tog säkert några veckor innan spelarna i laget började förverkliga Rydströms spelidé. Från läktaren har det inte sett speciellt roligt ut. Jag har upplevt det som tråkigt, viljelöst, utan kreativitet, ingen initiativförmåga men framförallt helt utan spelglädje. Fotbollsmallen har varit fullständigt fastspikad och stel.

Henrik Rydström har någon form av kultstatus i Kalmar efter alla sina år som spelare i KFF. Det tycks ge honom någon slags immunitet mot kritik, framförallt från sportjournalisterna i lokaltidningarna. Experterna borde också kunna läsa och sammansätta statistik på resultatet under hösten och inse att det inte sett bra ut. Nu diskuteras det vem som skall träna Kalmar FF under nästa säsong och många tycks anse att Henrik Rydström är det bästa valet. Säkert också det billigaste. Jag blir minst sagt orolig för det valet av tränare till kommande säsong, inte minst när jag ser resultatet under hösten.

Om man bortser från resultaten de första matcherna efter Nanne Bergstrands sjukskrivning då säkert Nennes spelidé fortfarande gällde, utan ser hur resultaten sett ut efter vinsten mot Djurgården borta med 2-0 i mitten av augusti. Då bör Henrik Rydströms spelidé börjat slå rot i truppen. Statistiken för de senaste 12 matcherna skrämmer mig!

8 inspelade poäng och 7 gjorda mål på 12 matcher och dessutom 16 insläppta mål. En vinst, fem oavgjorda och sex förluster. Det lockar ingen publik till Guldfågeln arena.

Ett målsnitt på 0,58 mål/match. Med det målsnittet under nästa säsong med 30 matcher skulle inbära 17 gjorda mål. Poängsnittet på 0,67 poäng/match skulle ge 20 poäng totalt.

Det skulle innebära respass till superettan och en ekonomisk katastrof för föreningen och Kalmar kommun, som nyligen tagit över Guldfågeln arena för 245 miljoner kronor.

Jag tror inte på Henrik Rydströms spelidé. Jag tror inte på Henrik Rydström som chefstränare under 2019.

Jag gissar att AIK kommer få ganska dryga böter efter matchen på Guldfågeln arena. Men de bryr sig säkert inte så mycket då de tog det Allsvenska guldet 2018.

Här kommer några av mina bilder.

Kalmarklacken kom ihåg Kalmarunionen.

Bengaler fördröjde matchen vid flera tillfällen då röken låg tät över arenan.

Måljubel efter matchens enda mål.

Överförfriskade personer. Maskeringsförbud? Eller bara oskyldigt onykter?

Stormning av planen efter slutsignalen.

Nätet i målet tas sönder och tas med hem som sovenirer.