UPPDATERING

Det verkar som StudioEtt har tagit fasta på nedanstående veckobrev från Kristian Thulesen Dahl, partledare Dansk Folkeparti.

Lyssna på nye Per "Bagdad Bob" Svensson från Sydsvenska Dagbladet. Han är fullständigt knäpp i sina kommentarer. Han tycks vara fullständigt fylld av hat efter SD:s valresultat.

Har nu fått hjälp med att översätta Dansk Folkepartis partiledare, Kristian Thulesen Dahl veckobrev till svenska. Tack UncleBob!

Veckobrevet borde publiceras på alla svenska tidningars debattsidor!

Veckobrevet är läsvärt och ställer några intressanta frågor som svenska journalister är alldeles för förblindade för att ställa. Veckobrevet borde läsas av alla de "experter" och avdankade politiker som nu analyserar valresultatet och Sverigedemokraternas valframgång. Tyvärr har jag ingen större tilltro att de skall förstå innehållet i veckobrevet.

DE ÖPPNA HJÄRTANS POLITIK?

Söndagens val i Sverige slutade med ett tydligt resultat och en grotesk situation. Sverigedemokraternas väljare har mer än fördubblats - partiet gick från 5,6 procent till 12,9 procent av rösterna och har nu 49 medlemmar i riksdagen.

De andra partierna har dock beslutat att Sverigedemokraternas mandat inte skall beaktas när det skall skapas en majoritet i parlamentet. Därför deklarerade statsminister Frederik Reinfeldt igår sin avgång, även om det egentligen finns en solid icke-socialistisk majoritet i den svenska riksdagen.

Reinfeldt vill inte bli statsminister genom att vara statsminister med Sverigedemokraterna som stödparti. Det innebär att den största minoritetsgruppen i framtiden kommer att styra Sverige. Faktiskt groteskt!

Det är mycket märkligt - och skulle väl motsvara att ett enat Folketing skulle beslutat att Enhedslistens  (Röd Gröna) röster inte skulle räknas efter nästa val. Det finns inte mycket demokrati och samarbetsvillighet i en sådan brist på respekt för väljarnas dom på valdagen.

Som politiker bör man faktiskt ha en naturlig respekt för väljarna. Man kan inte på förhand säga att uppdraget är att utesluta det ena eller andra partiet från inflytande. Precis som Poul Nyrup Rasmussen målade in sig i ett hörn när han år 1999 sa om Dansk Folkeparti: "Rumsrena blir ni aldrig". Varje partis främsta uppgift måste ju vara att få igenom det mest möjliga av sin egen politik och det bör inte ske genom att utesluta andra i förväg, men genom att förhandla och söka inflytande.

I valrörelsen vädjade den svenska statsministern Fredrik Reinfeldt att svenskarna skulle öppna sina hjärtan för de många asylsökande som knackar på dörren till Sverige. Det är lite paradoxalt att höra den avgångna premiärministerns böner om tolerans och öppenhet för utomstående, medan Sverigedemokraterna möttes av så mycket hat och så mycket motstånd att inte någon annan ville samarbeta med dem. Var är toleransen och öppenheten någonstans i förhållande till Sverigedemokraterna?

Sverigedemokraterna ser i danskt perspektiv ut att vara det enda partiet i den svenska valrörelsen som vågade ifrågasätta den huvudlösa svenska invandringspolitiken, som enligt Reinfeldt även under de kommande fyra åren kommer att kosta det svenska samhället 48 miljarder kronor extra, utöver de hundratals miljarder som redan avsatts för ändamålet.

Sverigedemokraternas ledare har upprepade gånger ställt frågan hur de övriga partierna, som verkar ha parkerat förnuftet på den politiska korrekthetens parkeringsplats, kommer att finansiera de ytterligare 48 miljarder som krävs av Migrationsverket i ökade anslag. Men inget svar har lämnats. Huruvida problemet har ignorerats eller bemötts med de sedvanliga flosklerna om att "Sverige är ett av de rikaste länderna i världen" och därför MÅSTE ha råd - bara i år -  att ta emot förväntade 80 000 asylsökande! Ja - det presenteras ofta inte ens som en kostnad, utan endast som en berikning av det svenska samhället, att det kommer så många invandrare på så kort tid... ..

Men 48 miljarder är faktiskt inte en liten blygsam summa pengar - inte ens i svenska kronor. Det är ett astronomiskt högt belopp som svenskarna därför måste skrapa ihop för att kunna lösa den enorma uppgift de har utvalts att ställas inför. Därför finns det en allvarlig risk för att den förda invandringspolitiken, som en bred majoritet i parlamentet håller fast vid, slutar med stora påfrestningar för den svenska ekonomin.

När man tittar på den svenska situationen här från den andra sidan av Öresund, så verkar det faktiskt som de flesta svenska politiker helt kopplat bort varje känsla av verklighetsförankring i denna fråga och ersatt förnuftet med en naiv strävan efter det idealistiska målet "Sverige som en humanitär stormakt", som förra statsministern Reinfeldt har sagt. Frågan är naturligtvis om det håller. Ekonomiskt är det en extrem påfrestning, men också kulturellt är det ett enormt experiment. Går det fel finns det ingen återvändo! Det verkar inte bekymra de svenska politikerna. Det är idén om Sverige som en "humanitär stormakt" som är så dogmatisk att man ska låtsas att de svenskar med en annan åsikt helt enkelt inte existerar.

Svenskarna är i grunden ett mycket auktoritetstroget folk -långt mer auktoritetstroget än danskarna. De låter sig till stor del styras av sina politiker. Men gårdagens val visade att många svenskar har börjat tvivla på att politikerna verkligen har rätt. Trots att svenskarna nästan är hjärntvättade att omfamna mångkulturen, trots att Moderaternas utrikesminister Carl Bildt, dagen före valet varnade svenskarna att rösta på Sverigedemokraterna och kallade partiet "fascistiskt", trots att tidningar och media har satt ett negativt fokus på partiet under fyra år, till och med trots att Sveriges statsstyrda radionyheter två dagar före valet - efter att ha fått tillgång till Sverigedemokraternas ledares privata kontoutdrag, försökte skapa en bild av honom som en spelmissbrukare, så röstade 12,9 procent av svenskarna trots detta på Sverigedemokraterna.

Kanske är det en signal till svenska politiker att börja lyssna även till svenskarna, de svenskar som faktiskt är djupt bekymrade för framtiden i stället för att helt enkelt tala om för svenskarna, vad de ska tycka? Politiker kan inte låtsas som att 13 procent av väljarna inte existerar. Allt fler svenskar är bekymrade för sitt land, oroade över att politiker bedriver idealism med andras pengar i stället för att ta itu med verkligheten. Allt fler svenskar är oroliga för att politiker ignorerar Herr och Fru Svensson, som betalar priset för svenska politikers huvudlösa invandringspolitik.

Så kära svenska politiker, ta nu och lyssna - öppna era hjärtan för den svenska väljarkåren. Även för de väljare som inte följer dina råd - men röstade på Sverigedemokraterna. I en demokrati tar man nämligen väljarna på allvar! Även de väljare som röstar på andra partier än ditt eget!

Med vänliga hälsningar,

Kristian Thulesen Dahl