Nu inleds Allhelgonahelgen och jag gissar att många tänker på sina bortgångna anhöriga och kanske besöker en grav på kyrkogården och tänder ett ljus. Så har jag gjort.

Tyvärr tror jag dock att väldigt många är väldigt bekymrad över den framtid som vi sannolikt går till mötes. Det är säkert många som noterat den text som Jimmie Åkesson skrev på Facebook under torsdagen. I texten fanns också ett citat från en sång skriven av Simon Ådahl. Idag har jag lyssnat på den och skrev då följande på Facebook.

Jag förstår varför Jimmie Åkesson tycker att låten av Simon Ådahl går som en projektil rakt in i hjärtat. Jag hade aldrig hört låten tidigare men idag har jag lyssnat till den många gånger och den blir bara starkare och starkare för varje gång.

Den uttrycker absolut den sorg jag känner över den utveckling som råder i mitt fosterland och den förtvivlan som jag känner när jag tänker på mina barn och mina barnbarn som inte kommer få leva och växa upp i det Sverige som jag haft förmånen att göra.

Nu börjar Allhelgonahelgen! Sätt dig ner under några minuter och lyssna på texten till "Jag tänker be för Sverige".

Jag kommer be för Sverige och min familj!

Pk-fascisterna vädrade genast morgonluft och började ”angripa” Simon Ådahl för hans ca 10 år gamla text och att nu Jimmie Åkesson använde den i sitt inlägg på facebook som berörde tillståndet i fosterlandet och de vidriga morden i Trollhättan. Men inom den kristna världen finns det också de som vill stå upp för alla människors lika värde på riktigt. Tommy Dalman skrev en kraftfull text på sin blogg.

”Min känsla är att svensk kristenhet fortsätter att bygga in konflikter och en ökande segregering mellan kristna, kristna kyrkor och pastorer genom att bli allt mer partipolitiska. Den hetsjakt som pågår från delar av kristet håll mot ett riksdagsparti och därmed indirekt pekar ut tusentals kristna individer som suspekta är en farlig väg. När kristna individer selekteras i församlingarna utifrån vilken politisk färg man har är detta ingenting annat än kristen rasism. Och de senaste dagarnas hets kring Jimmy Åkessons positiva uttalande om en kristen låtskrivares alster bevisar vart vi är på väg om detta får fortsätta.”

Väldigt skönt att läsa att någon utomstående faktiskt vågar försvara Jimmie Åkesson i kraftfulla och raka ordalag. Det skall Tommy Dahlman ha all heder utav.

Det som pågår just nu i Sverige är bara sorgligt. Att vi har en regering med ett stort antal ministrar som inte tar ansvar för vårt fosterland är minst sagt anmärkningsvärt och frågan är om det inte orde liknas vid att förråda sitt fosterland. I veckan kom jag att tänka på en tuff debatt som fördes på insändarsidorna i Barometern för ca 5 år sedan mellanvärldsmedborgaren och fotbollsspelaren Henrik Rydström och författaren Anders Johansson. Texten är precis som sångtexten än mer aktuell idag.

”Fotbollsspelaren Henrik Rydström har på sin blogg i denna tidning uppmärksammat mig och mina åsikter i den stora fråga som brukar kallas ”invandringspolitik”, trots att jag inte på flera år yttrat mig i dessa ämnen. Trots hafsig läsning tar han sig friheten att kalla mig ”gubbjävel”, vilket också Rydström kommer att bli, fortare än han anar. Hans lilla älskvärdhet vill jag returnera genom att beteckna honom som ett tomtebloss som sprakar till en stund. Trots sitt påhopp säger han sig vara motståndare till all slags diskriminering, däribland åldersdiskriminering. Logik är inte hans grej, således. Nu läser jag ännu ett uttalande som lyder:”Det mångkulturella i sig kan aldrig vara ett problem. Det är bara vår inställning till det som kan vara ett problem. Eller rättare sagt, människor som Anders Johansson och den otäcka syn de står för”. Jag antar att Rydström menar ”människosyn” och inte synfel? Han avslutar med att säga att han tar ställning ”Så in i helvete”. Argumenten är ersatta av invektiv på en primalskrinivå. Rydströms stilkonst är en sällsam mix av gorilla vid dörren på en krog, och äppelkäck moralist med pekpinnar.”

Anders Johansson fortsätter sedan med ett stycke och ett konstaterande som jag ofta tänker på.

”Här konstaterar jag att Sverige under flera decennier framträtt som det mest invandringsliberala landet i världen, unikt genom stora kvoter och genom att sällan avvisa migranter. I dag har invandringen nått sådan omfattning att man med en lätt glidning i begreppen kan påstå att Sverige är det enda land i världen som frivilligt bekostar sin egen kolonisering. Det existerar inte en enda opinionsundersökning som förespråkar denna utveckling. ”Nu har vi kommit till ett stadium där vi måste välja mellan mångkultur eller välfärd”. Det påståendet tillhör en socialdemokratisk politiker i Holland men äger än större relevans i Sverige (P1 2009-10-22).”

”Samlevnaden med främmande kulturer är aldrig okomplicerad. Alldeles avgjort är den enorma invandringen, som dessutom snarast tenderar att öka, en ödesfråga för vårt land. När framtiden ska se tillbaka på det som hände i vår tid, medan situationen ännu möjligen var hanterlig, ska den konstatera att majoriteten av den svenska journalistkåren inte bara teg utan dessutom hänsynslöst förföljde de personer som ville väcka debatt. I ett läge där de svenska kommunernas ekonomi ofta är så dåliga att de skulle anses konkursfärdiga, om de tvingades agera på marknaden, ökar inflödet av människor som måste ha sin försörjning av allmänna medel. Sverige påtar sig därmed en försörjningsbörda som redan inom några år ska visa sig nästan omöjlig att bära, och i praktiken rasera det som finns kvar av den offentliga sektorns omsorgssamhälle. På kortare tid än vi kan ana kommer det svenska sekulära samhället med dess mödosamma landvinningar där socialdemokratin en gång spelade en så betydelsefull roll att sättas på svåra och hopplösa prov. Det behövs en regering som ägnar sig åt den verklighet som finns bakom alla skenheliga proklamationer, vilket inkluderar en human invandringspolitik. Till politikerna vill jag säga: Sluta att vara så förbannat goda på andras bekostnad!”

Jag önskar alla min läsare en trevlig och fin Allhelgonahelg!

AFA har de senaste dagarna blivit väldigt aktiva igen! Flera aktiva sverigedemokrater har blivit utsatta för hot och vandalisering. Hur kommer det sig att dessa vildhjärnor blivit så aktiva just nu? Enligt min mening beror det på den propaganda som bedrivs i media och att ledande personer gör allt för att skuldbelägga Sverigedemokraterna för bränder på asylboenden. Igår fick vi ett nytt exempel på detta i Aktuellt där Mona Sahlin gav SD skulden för både det ena och det andra.

Den sjuka vänstern utnyttjar givetvis denna möjlighet. För varje boende som brinner så ”eldar” det på Mona Sahlin och hennes gelikar att ge SD skulden för dessa bränder. Detta skapar givetvis ett incitament för den sjuka vänstern att anlägga bränder. Det tjänar helt enkelt deras hatiska syften!

I går skrev socialdemokraten och före detta talskrivaren, Peter Akinder en bisarr ledare i Östra Småland med rubriken ”Var brinner det i natt?” där han i förtäckta ordalag pekade ut Sverigedemokraternas riksdagsledamöter som mordbrännare.

”Åtskilliga pekar på riksdagens högerextrema parti. Det är naturligtvis diskutabelt att anklaga ett politiskt parti för enskilda händelser som försök till mordbrand, framför allt så länge inget sådant är bevisat.

Men det är svårt att bortse ifrån att det partiet nyligen har deklarerat att deras främsta företrädare ska ägna mer tid åt aktivitet utanför riksdagen eftersom deras demokratiska arbete inte leder till önskvärt resultat.

Det är svårt att bortse ifrån att partiet har förklarat att läget nu är så allvarligt att nationen står inför sin snara undergång. Det är svårt att bortse ifrån att partiet i sin retorik gärna ställer grupper mot varandra.

Det är svårt att bortse ifrån att partiet på sina håll har publicerat adresser till just asylboenden.

Det är svårt att bortse ifrån att partiet hyser framträdande personer som uttrycker sig hatiskt mot människor med utländsk bakgrund, mot muslimer eller bara mot religionen islam.”

När den sjuka vänstern har företrädare som Peter Akinder på ledarsidorna och som helt ogenerat insinuerar att sverigedemokraternas riksdagsledamöter skulle ägna sig år mordbränder är steget inte långt till att individer inom AFA anlägger bränder för att ”elda” på hatet mot Sverigedemokraterna.

Med den retorik som Expo och hatsajter som Inte rasist men bedriver är risken stor att personer inom den autonoma rörelsen som står Expo och IRM nära själva anlägger bränder. Inte minst när Daniel Pool och Alexander Bengtsson från Expo titt som tätt får agera "experter" hos SVT och SR och där nå ut med sin hatpropaganda till hela svenska folket.

Peter Akinder har genom sina texter visat att han är en av de drivande krafterna bakom hatet! För varje procent som SD stiger i opinionen på Socialdemokraternas bekostnad så ökar hatet i styrka.

Det finns inte ett enda bevis eller utredning som pekar emot att någon sverigedemokrat skulle vara inblandad i någon av de anlagda bränderna. Ändå tillåts detta drev mot SD i media. Det vi däremot känner till är att flera asylsökande själva anlagt bränder på asylboenden och även dömts för mordbrand av domstolar. Men detta nämner givetvis inte Peter Akinder i sin ledarartikel och han kommer heller aldrig ta upp det på ledarsidan.

På Östra Småland måste det dock råda någon form av intressekonflikt mellan ledarredaktionen och nyhetsredaktionen då det inte tycks gå i takt med varandra. Jag har flera gånger uttryckt mig positivt över hur Östra Småland bedriver sin nyhetsrapportering och grävande journalistik. Något som Peter Akinder på ledarredaktionen knappast kan gilla.

Det skiljer dessutom väldigt mycket emot hur journalisterna på Barometern utför sitt arbete. Här nedan kommer ett slående exempel på hur de båda tidningarna rapporterar om samma händelse i Emmaboda under denna vecka.

Vilken tidning skulle du vilja ha en prenumeration av?

Barometern

Östra Småland