Inte ofta att jag publicerar ett gästinlägg på bloggen men idag blir det ett undantag i ett ämne där jag själv har dålig kunskap.

I  ÅR SPARKAR SECO- SJÖFOLK ILAND HÄLFTEN AV SINA SVENSKA MEDLEMMAR OCH SÄNKER LÖNEN MED 22% FÖT TAP-SJÖMÄNNEN.

Ni läste rätt. Det är Seco-sjöfolk som håller i yxan.Det är en skam, ovärdigt ett LO-förbund. Hur kan det komma sig att Sjöfolksförbundet så bundits upp av sin motpart Svensk Sjöfart att de accepterar ett lönesänkaravtal som saknar motsvarighet i den svenska fackföreningens historia. Seco-sjöfolks ordförande Kenny Reinhold har lämnat några ursäktande förklaringar. Dom är alla tveksamma. Vi tar det från början.

Den 1 januari i år beviljade Sveriges Riksdag rederinäringen tonnageskatt. Det är en plattskatt, en våt dröm för varje nyliberal. Fråga Anni Lööf. Hon driver frågan starkast i Riksdagen om bolagsskattens bortdöende till förmån för en platt skatt. Om detta är bra eller dåligt kan man diskutera men den platta tonnageskatten är budgeterad som rederistöd som kommer att kosta oss skattebetalare 45-50 miljoner kronor per år. Tonnageskatten är en statsfinansiell förlustaffär. Sedan tidigare slipper rederierna betala in dragna skatt och rederierna ör befriade från arbetsgivaravgifter.Det betyder att den svenska rederinäringen inte bär sina egna kostnader. Ytterst är der Riksdagen som beslutat att dåligt lönsamma rederier ska subventioneras och får fortsätta.. Denna politik är diametralt motsatt den som möter SJ. Där målet har varit att varje bandel ska bära sina egna kostnader. Svensk Sjöfart hotar att flagga ut. om inte Riksdagen och Seco-sjöfolk köper redarnas nyliberala koncept. Det rör sig om 101 fartyg (2015).

Gör slut med älskarinnan när hon bara älskar dina pengar

Svenska politiker älskar Svensk Sjöfart. Men älskar redarna svenska politiker? Det är mer tveksamt. Det spelar ingen roll vad politiker gör för sin älsklingsmätress. Hon lôvar å lôvar å lôvar, men det är också allt. Detta kan bevisas statistiskt:

1945 fanns det 1.262 maskindrivna lastfartyg i det svenska registret. Det fanns dessutom det ytterligare 814 mindre segelförande lastfartyg. De flesta av dessa hade motor och hjälpsegel. Efter nästan sex års krig (1939-45) återstod av den stolta svenska handelsflottan 2.076 fartyg. 1981 fanns det 484 svenska handelsfartyg. 117 av dem var mindre kustgående fartyg med lastkapacitet under tusen ton. Statistiken visar att svenska godsvolymer över tid överförts från svenska fartyg till järn- och landsväg och till utländska lastrum. För att bromsa en trettiofemårig neråtgående sjöfartstrend infördes regeringen Felldin (c) 1982 ett mycket egendomliga rederistöd. Redaren fick behålla den statliga och kommunala skatt som drogs från rederiets anställda sjömän (SFS1982:784). Det första rederistödet gällde i fem år, till 1986.

Låt Sverige bli ett skatteparadis för rederinäringen…

jublade Anders Lindström dåvarande ordföranden för Sjöfolksförbundet och hoppades, kan man tro, att rederistödet skulle bryta en neråtgående utflaggningstrend. Under de fem år det första rederistödet varade minskade den svenska handelsflottan med 9%, till 444 fartyg (1986). Problemen i närsjöfarten var inte så marginell att de anställdas kvarhålla skatt räckte att rädda mindre rederier. 1986 återstod endast 40 båtar med lastförmåga under tusen ton. Nedgången för det mindre tonnaget 1981-86 var 34%. Ett nytt alltjämt existerande rederistöd (liknande det tidigare) infördes 1987.

1989 avskaffade regeringen Carlsson (s) valutaregleringen vilket underlättade utflaggning till sådana skatteparadis som saknade bolagsskatt och som inte bryr sig om efterlevnaden av ILO:s minimilöner (även kallade TCC-löner av eng. total crew and cost), som omfattar grundlön, övertid och övriga förmåner. TCC godkändes som internationellt sjöfackligt avtal worl wide av ITF-kongressen i Madrid 1983. Enligt Finska Sjömansunionens ordf. Per-Erik Nelin är TCC luddigt och innebär i praktiken fritt fram för nästan alla typer av avtal (Sjömannen nr. 1, 2000:15).

Tolv år efter att valutareglering avskaffats hade den svenska handelsflottan minskat med 63%. 2001 återstod blott 254 rederistödsberättigade lastfartyg.

Kavalleriet rycker fram…

Nu träder de sjöfackiga organisationerna in. Lösningen är att sparka iland varannan sjöman och ersätta svenskarna med billig asiatisk arbetskraft. Så sker. Varannan sjöman friställs och ersätts med filippinska sjömän till löner som liknar TCC-löner och som i något dunkelt syfte döpts till TAP (tillfälligt anställd personal). Fartygen blir segregerade arbetsplatser, med två olika lönesättningar för samma arbete. Som lök på laxen får också de asiatiska TAP:are sämre välfärd än andra tillfälliga gästarbetare i moder Sveas hägn. För att göra TAP-avtalet lagligt måste det köras i Riksdagen. Ingen match! Samtliga riksdagsmän, utom två, röstade igenom TAP i december 1998. Nu blev det upp till ambassadören i Manilla att skaffa fram tillfälliga arbetesvisum till de asiater som ska ersätta ilandsparkade svenska sjömän. Ambassadören var så till sig i de nyliberala trasorna att han i en intervju för Svensk Sjöfarts tidning fick glädjefnatt, och på fullaste allvar föreslog att TAP kunde utvidgas till vården. Det finns billiga filippinska sjuksystrar som mer än gärna tar jobbet från en svindyr svensk syrra.

Till sitt yttre är TAP ett fackligt avtal

Avtalet förutsätter dock attstaten betalar A-kassa, i dolt rederistöd för varje svensk sjöman som blir arbetslös p.g.a TAP. I maj 2005 fanns det 220 mönstrade TAP-styrmän, och det fanns samtidigt 104 arbetssökande styrmän i Sverige. Varje sjöman som friställs på grund av TAP bidrar med sin arbetslöshet till denna form av synnerligen osund rederisubvention. Har TAP och rederistöd stoppat utflaggningen? Svaret är nej! Mellan 2001 och 2015 utflaggades 153 rederistödberättigade fartyg. 2015 återstår blott 101 stödberättigade fartyg, resten är utflaggade.

Sanning och konsekvens

Älskarinnan lindade både fack och politiker runt sina fingrar. Var gång lovar hon att behålla de subventionerade fartygen under svensk flagg, ta hem utflaggade fartyg och ge jobb åt hundrastals -. ja tusentals svenska sjömän. Det fanns ingen hejd på falska löften.  För ett löftet att behålla 101 stödberättigasde fartyg (2015) har Riksdagen i år gått med på tonnageskatt. Seco-sjöfolk har gått längre och gått med på att sparka iland hälften av alla svenska matroser och motormän. TAP-kvoten ökats från tillåtna 50% TAP:are och 50% svenska sjömän i varje rederi till 75% TAP:are och 25% svenskar. Dessutom sänks TAP:arnas löner med 22%. Löneminskningen för en TAP-matros är ca 400 US$/mån., en minskning från 1800 US$/mån. 2016. till 1400 US$/mån. 2017.

Vi antydde inledningsvis att Seco-sjöfolks ordförande lämnat några ursäktande förklaringar. Vilka är dessa? De är samma som lämnats vid varje ny rederisubvention. Går sjöfolret inte redarna tillmötes inför de ett svenskt internationellt sjöfartsregister med löner och anställningsvillkor som (något tillspetsat) blir likvärdigt med vad en mörkhyad gast får på Kongofloden. Om så vore? Det är Riksdagen som äger frågan och som har sista ordet om ett svenskt internationell skeppsregister, inte Seco-sjöfolk.

När den Svenska fackföreningsrörelsen bildades i slutet av 1800-talet var det främst hamnarbetare och sjömän i kustfart som bar upp de tidigaste fackföreningarna (Charleys Linleys Memoarer Tiden 1987). 1933 under 30-tals depressionens vidrigaste år strejkade sjömännen mot lönesänkningar. Strejken misslyckades. Redarna bröt strejken med tyska strejkbrytare hämtade från Hitlers tusenåriga lyckorike. Citat: Inte mindre än ett hundratal svenska fartyg anlände till svenska hamnar under strejktiden, av dessa förmådde vi inte stoppa ett enda … Man (redarna) kallade sjöfolket för ”lappobanditer” och målade ut dem mer skräckinjagande än Amerikas beryktade gangsters (ur den legendariske socialdemokratiske sjömannen Hjalmar Ericssons broschyr Sjömanstrejken. Svenska sjöfolksförbundet 1933).

Hur har LO:s mest stridbara förbund kunnat sjunka så djupt? Varför mobiliserar dom inte sina medlemmar? I sin analys av nyliberalismen (Nyliberalismens triumf och fiasko 2013) visar Carl Tham (s) att ett viktigt nyliberalt mål är att begränsa facklig makt. Det finns knappast ett bättre sätt att begränsa facket än att begränsa medlemmarnas mötesmöjligheter. TAP:arna är, utan undantag anslutna till Seco-sjöfolk. Men, hur ska de kunna samlas och göra sig hörda? Hur ska de som blivit arbetslösa på grund av TAP kunna göra sig hörda? Talar vi om korruption? Döm själv, saxat ur Sjöfartslexikon (Bågenholm 2006) uppslagsordet:

Tillämpningsavtal är ett avtal mellan Sarf (Sjöfartens arbetsgivareförbund) och de svenska sjöfackliga förbunden om hur … de sjöfackliga förbunden skall kompenseras för förlust av medlemskontingenter p.g.a Tap-avtalen.

§ 14 (Sarf/SFBF 2004): Rederiet förbinder sig att till SFBF (Sveriges fartygsbefälsförening) inbetala 1000 kronor per månad per fartyg som bemannas med tillfälligt anställt fartygsbefäl.

Punkt 9 (Sarf/Sjöbefälsförbundet 2004): För tillfälligt anställt befäl inlevererar rederiet avgift till Sjöbefälsförbundet för interaktivt medlemskap.

§ 10 (Sarf/SEKO-Sjöfolk 2004): Rederiet/managementbolaget skall till SEKO före varje månadsskifte inbetala den serviceavgift som anges i protokollet … Avgiften (fn 90:- per anställd och månad) inbetalas till pg 426000-6. På avin skall anges fartygets namn, antalet anställda samt månad.

De svenska sjömän som blir arbetslösa p.g.a Tap-avtalen kompenseras ej.

Stig av tåget.

Båtarna finns. Svensk industri saknar inte lastrum, Varför då använda skattebetalarnas pengar till subventioner något som ger oönskat resultat? Subventioner snedvrider konkurrensen och riskerar skapa krav på likvärdiga subventioner i andra näringar. Rederisubventioner och TAP-avtal har varit fullkomligt verkningslöst. Sjöfartens nedgång har varit kontinuerlig sedan 1945! Nedgången har andra orsaker än brist på statligt stöd. Det finns ingen brist på fartyg vare sig i svenska hamnar eller world wide. Om andra länder vill subventionera sina fartyg. Tacka och ta mot. Det är i alla fall bättre än att kasta svenska skattebetalares pengar i sjön… I bokstavlig betydelse.

Sven Olof Larsson

Gösta Bågenholm

 

X

16 april 2017 10:50

Den svenska fackföreningsrörelsen har numera en kärnverksamhet.
Att hetsa och jaga de som röstar "fel".
Totalt kontraproduktivt att vara fackmedlem om man tycker om demokrati.

 

Harry

16 april 2017 11:39

Undrar hur det kommer att gå för F! med detta avslöjande
http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.se/2017/04/f-s-victoria-kawesa-har-kopplingar-med.html

 

Friholt

16 april 2017 12:07

Huvaligen!
Det var många faktiska (och till synes objektiva) uppgifter. Man förstår verkligen att bloggplatsen upplåtits till uppgiftslämnarna.

Men är inte dess uppgifter med dess konsekvenser något som SD skulle kunna ge röst åt? Det borde ligga i linje med SDs politik, kan man tycka. Vem kan vara tillräckligt insatt inom SD i frågan? (Fast det kanske är för få röster att inhämta och således inte värt mödan om loppet dessutom är kört.)
Hur är egentligen förhållandena i danska Maersk som är världens (åtminstone nästan) största rederi? Tja, där hoppas jag att jag inte svor i kyrkan nu?

 

Veritas

16 april 2017 14:17

Byggbranschen är ju välkänd som bas för SD-sympatisörer. Men jag skulle tro att det finns två branscher till. Där PK-eliten inte kan dupera yrkesfolket, lastbilschaffisarna & sjöfolket, i bägge fallen fr a dom som kommer utomlands i jobbet och får se annat än den här feminazistiska ankdammen. Har gott om f d jobbarkompisar i dom bägge näringarna och kan bara konstatera att SD växer där så det knakar.

 

Peter Andersson

16 april 2017 15:46

Nu är det inte så enkelt som författaren vill göra gällande. I ofredstider behöver Sverige fartyg under svensk flagg som kan kontrolleras av Sverige för import av mat och andra förnödenheter, Vi är inte precis självförsörjande på många områden , de fartyg som inte har Svensk flagg eller ens anknytning till Sverige kan vi titta i månen efter vid ofärdstider. Men säger någon vi har ju lastbilar och tåg , ja de skall ha någonstans att köra på vattnet också och Öresundsbron är nog det första som försvinner vid en konflikt.

Thoralf Alfsson

16 april 2017 16:57

???

Enkelt som författarna vill göra gällande! Har du läst?

 

Observer

16 april 2017 17:31

Standardreceptet för att köpa fackfolk i Sverige är att i princip alla som engagerar sig fackligt befordras till chef eller en lite högre lönebefattning. Detta är gängse i Sverige.
-Då sågar de ogärna i den gren de sitter!!!

I och med detta har vi inget fackförbund i Sverige, Annat än en passiv A-Kassa.

När såg ni en storstrejk senast????? ;) ..1978?

 

Observer

16 april 2017 17:36

En nyckelfråga är att företag inte skall kunna jazza runt med och nyttja andra länders arbetskraft eller flagg. Hemskt enkelt att åtgärda för politiker med lite stake!

 

Pepparholm

16 april 2017 17:51

När jag googlar så ser jag att Seko-Sjöfolk ingår i LO. Så det vore intressant om ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson gör ett uttalande.

Tänk om Granskning Sverige skulle ringa. För det är ju inte att tänka på att någon "journalist" från PK-Media ska våga ställa konkreta frågor till honom.

 

peter andersson

16 april 2017 21:05

Thoralf, jag har både läst och förstått och Svenska politiker har aldrig älskat Svensk sjöfart , den är dock lika nödvändig som ett starkt försvar och utan subventioner hade vi inte haft någon alls eftersom Sverige inte kan skydda kustsjöfarten pga cabotagreglerna från medeltiden

 

Hacke

16 april 2017 21:13

Nu vill jag höra en kommentar från allvetaren och Turkiets främsta EU-lobbyist Carl Bildt.
Men det blir inget med det för det vill inte msm.

 

Lennart

16 april 2017 22:06

Det har varit en nergående spiral av tappat svenskt tonnage, med tappade arbetstillfällen, och inte bara detta, utan Sveriges möjlighet att beordra tonnage på svensk köl hem har också minskat, vilket förhindrar ett säkert flöde av vad landet behöver i en evenuell orostid, kris situation. Vi sidan av detta är det tveksammt om TAP avtalet uppfyller kraven i IMO's MLC konvention, om lika avtal i samma poition, i samma fartyg. Här finns mycket att gäva i, men det är svårt, när yrkesgruppen i fråga, inte gar strejkrätt med mindre än att desamma är i svensk hamn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På årets första dag blir detta blogginlägg det sista på bloggplatsen. Från och med idag finns bloggen enbart på Wordpress.   https://thoralfsblogg.com/   Jag har skrivit exakt 3 000 blogginlägg och fått drygt 108 300 kommentarer sedan det för...

När jag går igenom alla blogginlägg som jag skrivit under 2018 blir jag faktiskt både upprörd och deprimerad. Jag blir även förbannad och undrar vad som hänt med SD och vad det blivit för ett parti, om jag utesluts för vad jag skrivit på min blogg, h...

När jag idag funderade på om jag skulle skriva en liten nyårskrönika med länkar till ett intressant blogginlägg för varje månad under 2018 så hittade jag ett blogginlägg jag skrev i samband med Jimmie Åkessons besök i Kalmar under mars månad. Jimmie ...

Då är jag hemma igen efter en rundtur till mina barn och barnbarn under några dagar. Hockey igår kväll i Linköping. Bra match med lite nerv i slutet då LHC straffade Färjestad med 5-4.   Idag släpps de ”svenska” terroristerna efter at...

”De egentliga skälen till att Alfsson uteslöts är, enligt den övergripande information vi fått ta del av i ärendet, att han vid upprepade tillfällen de senaste åren agerat på ett sätt som allvarlig skadat partiets anseende, att han gett uttryck...