Fick ett mejl för några dagar sedan från en person som jag känner stor respekt för. Kloka ord och något att fundera över. Jag återger inledningen av detta mejl.

Hej Thoralf!

Jag vill bara säga att jag vet hur det känns när motgångarna och besvikelserna blir för många och tröttheten stor. Man kommer till en punkt när man inte orkar längre.

När hot och skandalisering, och i ditt fall misshandel, tillkommer går luften ur en.

Du har kämpat politiskt i många år, du ger järnet för ditt parti och är enormt flitig på din blogg som uppskattas av väldigt många läsare.

Mellan raderna har jag länge kunnat utläsa att du kämpat på gränsen till vad du orkar med, och nu tycks den gränsen vara nådd.

Du är en av dem som vill så mycket, och för dig är det självklart att ta ansvar för det du vill åstadkomma.

Men man kan som sagt nå en gräns för vad man orkar med. I det tillståndet ingår, enligt min mening, att vara realist och erkänna att den stora majoriteten människor tycks vara helt likgiltig för hur det går med Sverige.

De lever i sin egen lilla bubbla och tycks oemottaglig för information om hur illa det är ställt i vårt land.

De verkar också strunta fullkomligt i vilken tillvaro de lämnar över till sina barn och barnbarn.

De är inte beredda att lyfta ett finger eller ens öppna munnen för att åstadkomma en vändning till det bättre för vårt land. Istället har de ofta synpunkter och krav på vad andra ska göra åt dem.

Till exempel: "Det här var bra skrivet. Någon borde sprida den här texten."

Sånt gör mig ursinnig!!!!

Vad är det som hindrar den personen från att göra någonting själv?

Lättja och feghet är mina svar.

När man ser detta i klart ljus är det inte konstigt att man blir besviken.

Du har fått många fina svar på din text. Många råder dig att kämpa på. Givetvis utgår de främst från sina egna behov. 

De vill fortfarande bli matade och underhållna av dig. De vill att du ska föra deras kamp åt dem, eftersom de inte gitter själva.

Mitt råd - om du vill ha något - är raka motsatsen: unna dig en rejäl paus! 

Låt bloggen och allt annat vila. Res bort om du kan, rekreera dig! Tänk bara på dig själv och dina behov. Låt det få ta den tid du behöver!

Nu tänker du kanske på vad alla andra ska tycka. "Nu har Thoralf gett upp!"

Skit i det! Låt folk tro vad de vill! Ditt enda ansvar är du själv och din hälsa (och dina barn).

PS

Har idag en insändare publicerad i Östra Småland.

http://www.ostrasmaland.se/insandare-debatt/nya-simhallen-maste-byggas-i-tallhagen/