Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet vill kraftigt öka ”flyktingmottagningen” till Kalmar kommun. Partierna vill riva upp det liggande avtalet med Migrationsverket på 210 personer/år och istället skriva ett nytt på ca 370 personer/år från och med den 1 januari 2015.

I det underlag jag läst finns inte en enda stavelse om vilka konsekvenser detta kan få för Kalmar kommun både på kort och på lång sikt. Det enda som beskrivs är alla olika former av bidrag som betalas ut och vilka ”bonusar” kommunen kan få i form av pengar om man är extra ”duktig”. Att det får ekonomiska konsekvenser i det längre perspektivet råder det inte de minsta frågan om.

I majoritetens budget skryter man över att Kalmarhem kommer bygga 75 nya lägenheter varje år den kommande perioden. Nu vet vi vilka som kommer få dessa lägenheter men det kommer sannolikt inte räcka med 75 lägenheter per år.

En besvärande omständighet i detta avtal är att det skrivs med Länsstyrelsen inte Migrationsverket. Den som skriver på avtalet för Länsstyrelsens räkning är Malin Almqvist! Numera sambo med kommunalrådet Johan Persson (S) i Kalmar. Undrar om antalet bestämts vid köksbordet nere i Bjursnäs?

Stefan Löfven och hans uttalanden om budgeten är rent hyckleri! Det är helt och hållet hans eget ansvar! Stefan Löfven har tagit på sig rollen som statsminister för en mioritetsregeringen och det är därmed hans ansvar att få en majoritet för sin budget. Det går inte att agera på ett sätt som Sverigedemokraterna inte existerar. Det är inte bara dumt, det är SJUKT.

Jag tycker däremot att det är väldigt roande att följa det politiska spelet där SD är i fokus och andra uppträder minst sagt omoget. Jag tror att väldigt många av väljarna verkligen funderar på vad 7-klöverns politiker ägnar sig åt. I Riksdagen finns en klar icke socialistisk majoritet, ändå har vi en socialistisk regering som är fullständigt oförmögen att driva en egen politik. Jag tror väldigt många väljare fullständigt förlorar respekten för 7-klöverns riksdagspolitiker. Många undrar säkert vart Fredrik Reinfeldt tagit vägen.

Det viktigaste tycks vara att isolera Sverigedemokraterna!

Jag kan inte annat än dra på smilbanden åt detta barnsliga beteende. Sverigedemokraterna kommer växa kraftigt i opinionen. Det är inte bara på riksnivå som man förlorat fattningen. I Kalmar har Socialdemokraterna drabbats av maktfullkomlighet, möjligen på grund av att man nu har en egen statsminister. De tycks tro att de kan göra vad som helst.

När det gäller budgetomröstningen har media de senaste dagarna presenterat flera uppslag på hur Socialdemokraterna skall undvika ett nederlag i omröstningen den 3 december. Det är dock ett sätt som inte lyfts fram i media som faktiskt diskuteras. Nämligen att Socialdemokraterna röstar på SD:s budget i den första omröstningen när SD:s budget ställs mot Alliansens budget. Resultatet blir då att Socialdemokraternas budget ställs mot Sverigedemokraternas budget. Då kan Socialdemokraterna styra hela voteringen till sin egen fördel men man följer förstås inte den så viktiga praxisen.

De rödgröna väljarna skulle säkert jubla över ett sådant agerande från Socialdemokraterna.

Min uppfattning idag är att SD inte längre har något alternativ till att fälla regeringen. Uppträder man så arrogant som partierna i riksdagen gör mot SD finns bara ett sätt att svara på!

Dansk Folkeparti har fördubblat sin partisympatier på ca två år. Detta efter att man bytt partiledare. DF har gått från drygt 10 procent till 21,2 procent i den senaste mätningen och är därmed största parti i Danmark.

Sverigedemokraterna kan också fördubbla sitt valresultat på två år med rätt beslut.

Hej Stefan!

Jag ber om ursäkt för detta oortodoxa sätt att kontakta dig på. Men eftersom det är mycket som står på spel tycker jag att det är av stor vikt att du nås av den information jag vill förmedla. Inte minst då du har gjort klart att du vägrar att föra några direkta samtal eller förhandlingar med mig och mitt parti.

Det är just frågan om ansvar som står i centrum för det här brevet. Den senaste tiden har jag gång på gång hört dig vädja till andra om att vara ansvarsfulla och hört dig uttrycka oro över det parlamentariska läget och riskerna med en regeringskris.

Med anledning av detta vill jag för det första påminna dig om att det huvudsakliga ansvaret för att skapa parlamentarisk stabilitet åligger dig som regeringsbildare och att den enda anledningen till att så många nu talar om en potentiell regeringskris är att du har misslyckats med att skapa en majoritet för din politik. För det andra vill jag påminna dig om att det faktiskt finns ett parti som är berett att ta ansvar och att du inom loppet av bara ett par dagar skulle kunna försäkra dig om att ditt budgetförslag går igenom i kammaren.

Trots att Sverigedemokraterna – som enda parti – gick framåt i årets val, trots att fler än 800 000 väljare valde att göra oss till landets tredje största parti, har du konsekvent vägrat att samtala medoss. Jag kan till viss del förstå detta. Det finns mycket som skiljer våra partier åt. Det finns också en stark misstro mot mitt parti. En misstro som jag erkänner att vi själva, genom vissa historiska misstag, har bidragit till att skapa.

Att låta historiska misstag och klavertramp av vissa enskilda individer stå i vägen för en konstruktiv dialog om landets framtid mellan två stora folkrörelser är dock inte ett exempel på ansvarstagande. För egen del väljer jag att utgå ifrån att Socialdemokraterna ångrar och har dragit lärdom av sitt tidigare stöd för rashygien, tvångssteriliseringar och diverse kommunistdiktaturer. Jag förutsätter också att beteendet och det tveksamma förhållningssättet till rasism och antisemitism hos högt uppsatta socialdemokrater såsom Anna Sjödin och Omar Mustafa, inte är något som är talande för hela den socialdemokratiska rörelsen.

Sverigedemokraterna vill se stora och genomgripande reformer i det svenska samhället. Vi är dock samtidigt ett pragmatiskt, kompromissvänligt och ansvarstagande parti. Vi är ödmjuka inför det faktum att vi än så länge bara har stöd av 13 procent av befolkningen och att vi därmed inte kan förvänta oss att få genomslag för hela vår politik på en gång. Att vinna vårt förtroende för din regering skulle således inte behöva innebära några dramatiska eller kostsamma eftergifter från din sida. Du behöver inte ens förhandla eller samtala direkt med mig och mitt parti. Meddela bara under den här veckan att du har för avsikt att förändra regeringens politik i nedanstående riktning.

I vårt valmanifest lanserade vi långt över 100 förslag, men vi är tills vidare beredda att nöja oss med en positiv utveckling inom följande tio områden.

1. I flera decennier har en majoritet av det svenska folket velat frysa eller minska invandringen. Detta har de styrande valt att ignorera. Massinvandringen har istället tillåtits att gradvis öka till nivåer som är mycket extrema i förhållande till vår befolkningsmängd, våra grannländer, vår historia och vår mottagningskapacitet. Många enskilda invandrare har gjort stora insatser för vårt land, men den extrema invandringspolitiken som helhet underminerar välfärden och sliter isär vårt land politiskt, socialt och kulturellt.

En rad kommuner och myndigheter har den senaste tiden varnat för att vi står inför en hotande systemkollaps. Vi tror att massinvandringen skulle behöva minska med minst 90 procent för att situationen skall bli fullt hanterbar. Ett slopande av migrationsöverenskommelsen och en återgång till de nivåer av invandring som var följden av den politik som Göran Perssons regering bedrev skulle dock vara ett steg i rätt riktning.

Jämfört med i dag skulle det motsvara en minskning av asyl- och anhöriginvandringen med omkring 50 procent. Baserat på siffrorna i din egen budgetproposition skulle en halvering av asyl- och anhöriginvandringen resultera i en besparing på minst 78 miljarder kronor. Även om det är lågt räknat, skulle dessa pengar kunna användas för att finansiera nedanstående reformer.

2. Öka stödet till de mest utsatta flyktingarna i världen. Utöka resurserna till UNHCR, World Food Program, UNICEF och världsbankens program för stöd till de värst drabbade människorna och de värst utsatta mottagarländerna.

3. Sätt barnperspektivet främst i familjepolitiken. Lyssna på och lita till landets föräldrar. Skapa inte en ordning där ännu fler barn tvingas börja på dagis i en alltför tidig ålder. Skrota planerna på en tredje pappamånad och ökad kvotering av föräldraförsäkringen.

4. Minska de generella löneskillnaderna mellan män och kvinnor, gör det lättare för våra välfärdshjältar att kunna leva på sin lön och tillför vården, skolan och omsorgen fler villiga och kompetenta händer genom att ge kommunerna och landstingen de ekonomiska resurser de behöver för att kunna erbjuda alla ofrivilligt deltidsarbetande inom den offentliga sektorn en rätt till heltid.

5. Förbättra livskvalitén för våra fattigpensionärer och visa uppskattning för de äldre som fortsätter att bidra med sin kompetens och erfarenhet. Höj garantipensionen och skrota planerna på att straffbeskatta äldre som stannar kvar i arbetslivet.

6. Ta ansvar för vår trygghet i ett förändrat och mer allvarligt säkerhetspolitiskt läge genom att substantiellt öka resurserna till försvaret.

7. Ge brottsoffer ökad upprättelse och respektera den folkliga rättsuppfattningen genom att låta staten ta över ansvaret för utbetalning av skadestånd och genom att slopa den automatiska 2/3-frigivningen och mängdrabatten på grova brott.

8. Underlätta tillvaron för våra småföretagare och bidra till ökad anställningsbenägenhet genom att helt slopa sjuklöneansvaret för företag med upp till tio anställda.

9. Att människor riskerar att dö i brist på vårdplatser och att fattiga äldre inte har råd att hämta ut sina mediciner är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Ge landstingen ökat stöd för att skapa fler vårdplatser och förstärk högkostnadsskyddet.

10. Förbättra förutsättningarna för att leva, arbeta och driva företag i landsbygd och glesbygd genom att slopa planerna på en kilometerskatt och genom att höja milersättningen vid arbetspendling.

För ett par veckor sedan sade du i Dagens Nyheter att ”För Sveriges del ska vi tänka efter hur vi agerar i Sveriges riksdag”. Detta är jag fullständigt enig med dig om. Jag är övertygad om att samtliga ovan listade förslag skulle vara bra för Sverige och för de allra mest nödställda människorna i världen. Vi är beredda att ansvar och att kompromissa.

Vi har ännu inte landat i hur vi ska agera budgetomröstningen utan vi avser att presentera vårt ställningstagande efter att partiets riksdagsgrupp fattat beslut i frågan på gruppmötet tisdagen den 2 december. En signal i rätt riktning från dig, Stefan Löfven, skulle göra det mycket enklare för oss när vi ska fatta detta beslut.

Mattias Karlsson (SD)

Gruppledare

Har varit lite häktiskt de senaste dagarna med att få färdigt vår budgetreservation i kommunen, sedan kommunfullmäktige under måndagen och idag kommunstyrelse.

På något sätt och vis så hade jag ändå lite förhoppningar att saker och ting skulle bli lite bättre efter våra framgångar i valet, både på lokal nivå och nationellt. Men så tycks inte bli fallet även om en och annan politiker inom 7-klövern börjar förstå vart det hela är på väg att hamna.

Etablissemanget tycks dock stå fast vid sina uppfattningar, oavsett om det gäller journalister, så kallade experter, företrädare för diverse organisationer eller som igår advokatsamfundet som hade åsikter om SD-nämndemän i våra domstolar och då framförallt migrationsdomstolar. Kent Ekeroth möte Sven-Erik Alhem i SR och gjorde det väldigt bra.

Birro fick sparken från Expressen för att han uttalat sig kritiskt om tidningen. Men jag kan nog knappast kalla det för kritik med tanke på vad Birro utsatts för. Birro skriver ett kraftfullt blogginlägg om sin tidigare arbetsgivare.

http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/sparkad-fran-expressen/

Med tanke på att jag bara för en kort tid sedan lyfte hur styrelserna ser ut för Bonniers tidningar i ett blogginlägg var det extra intressant att Birro lyfte fram Gunilla Herlitz i sitt blogginlägg.

”Ungefär i samma veva blev också Gunilla Herlitz chef över cheferna på tidningen. Hennes avsky för mig och mitt skrivande känner jag till sedan tidigare. Även inne på tidningen finns starka krafter som vill ha bort mig.

Flera krönikor jag skriver blir stoppade. Tonen mot mig från chefer, medarbtare och ledning förändras. En del av dem slutar säga hej när jag är på redaktionen. Jag känner hur förtroendet för mig vacklar. Det är en väldigt plågsam och sorglig känsla.”

Det Birro antyder är att Expressens VD Gunilla Herlitz lägger sig i det redaktionella innehållet i tidningen och t.ex vilka könikörer och skribenter tidningen skall anlita. Jag är i och för sig inte förvånad men det är ändå intressant att få det mer eller mindre bekräftat.

Personligen tror jag inte att det var den minimala kritik som Birro riktade mot Expressen utan just hans medverkan i Radio Länsman tillsammans med Ingrid Carlqvist och det samtalsämne (islam) som en stor del av programmet berörde. Lyssna på det aktuella programmet!

Etablissemanget målar därmed allt mer in sig i ett hörn genom alla deras krumbukter för att upprätthålla den politiska korrektheten. De distanserar sig där med också allt mer ifrån allmänheten och min upplevelse är att allmänheten mer och mer närmar sig Sverigedemokraterna. Det gäller nu även en och annan politiker. Vi såg nyligen att Gunilla Gomér hppade av Kristdemokraterna och istället gick med i Sverigedemokraterna. Jag är fullständigt övertygad om att vi kommer få se fler sådana exempel i framtiden. Jag skulle heller inte bli förvånad om det sker allt oftare. Jag märker en tydligen skillnad när man pratar mellan fyra ögon med politiker från andra partier och jag tror att steget till SD har blivit betydligt mindre efter valet men än så länge vågar inte så många ta det steget.

När det gäller det problem som finns i samhället kommer de inte minska, invandringen kommer fortsätta på rekordnivåer, kostnaderna kommer därmed öka för regeringen men även för kommunerna som redan idag har ett mycket ansträngt läge och som egentligen vill ”skrika” efter statsbidrag men inte vågar det. Då alltmer av regeringen budget istället går till migration och integration.

Sverigedemokraterna utestängs och bjuds aldrig in i finrummen för att få vara med att forma framtiden. Det gäller på alla nivåer med något enstaka undantag. Resultatet av detta blir i praktiken att Sverigedemokraterna aldrig kan hållas ansvarig för den rådande negativa utvecklingen i samhället. Vi kan sannolikt bara vinna på den situation som råder!

PS

Som avslutning en historia från kommunfullmäktige i Västervik. Per-Olof Henningsson (SD) fick till ett skämt om en lycklig tupp som tydligen fick övriga ledamöter att gå i taket. Avpixlat skriver om händelsen.

Min kollega Lars Rosén drog ett skämt igår under kommunfullmäktige, dock inte i talarstolen med anledning av att majoriteten skär ner på politiska sekreterare för oppositionen medan majoriteten ökar sina politiska sekreterare.

"Vet du vad det är för skillnad på majoriteten och en häst?

-Nej

-Jo, en häst kan inte sko sig själv!"

Skall SD fälla regeringen eller inte?

Frågorna är många och svaren är inte givna. Jag tror personligen inte att något av de sju partierna i 7-klövern är intresserade av ett extra val. De flesta av dessa partier behöver slicka såren och konsolidera sin nya position. Detta faktum kan betyda att nya konstellationer eventuellt uppstår om SD fäller regeringen den 3 december. Allt för att isolera SD och stoppa SD:s försök att få till ett extra val.

Vid ett extra val finns det dock inte några givna vinnare! Hur stort kommer valdeltagandet bli?

Under drygt fyra år har dock 7-klövern bundit ris åt sin egen rygg genom att vägra samtala med Sverigedemokraterna. I utskott efter utskott har denna isolering eller mobbing pågått under fyra långa år. Även om enskilda ledamöter inte gillat det. I fråga efter fråga har 7-klövern vägrat ge SD stöd vid voteringarna, även om förslaget följt deras partilinje.

Stefan Löfven har klart signalerat att han tänker fullfölja samma arbetssätt under den kommande mandatperioden. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är samtidigt de mest rabbiata partierna i riksdagen. Alliansen har inte signalerat något annat än den linje som Fredrik Reinfeldt påbörjade. Annia Lööf gick till och med så långt i en intervju att hon vill ändra lagen så att SD inte skulle kunna fälla regeringen vid en budgetomröstning. Snacka om att binda ris åt egen rygg. Stefan Löfven sträcker återigen ut handen till Annie Lööf och Jan Björklund för att kunna sitta kvar om SD fäller regeringen i budgetomröstningen.

I normala fall skulle även ”förbifart Stockholm” och stängningen av Bromma flygplats utlösa en regeringskris då S och MP har totalt olika uppfattning i dessa båda frågor. Men jag gissar att Miljöpartiet ligger lågt i avvaktan på budgetomröstningen för att inte binda ris åt egen rygg.

Sverigedemokraternas agerande under budgetprocessen och de skarpa hot om att fälla regeringen som uttalats av ledande personer har också inneburit att partiet bundit ris åt egen rygg. SD försökte förmå Alliansen att lägga en budget som skulle passa SD bättre men Alliansen vek ner sig fullständigt inför möjligheten att fälla den rödgröna regeringen. Ett minst sagt ynkligt agerande av Alliansen. Men det innebar också att SD ställdes lite mot väggen och att ensamt ta beslutet att eventuellt fälla regeringen.

Ian Wachtmeister intervjuas idag av Dagens Industri. Artikeln har rubriken ”SD borde fälla regeringen” och sammanfattar Wachtmeisters uppfattning väl.

”Som jag ser det är SD ett icke-socialistiskt, försvarsvänligt och patriotiskt parti med gamla svenska folkhemsvärderingar. Varför skulle det vara så svårt att samarbeta med ett sådant parti?”

Ian Wachtmeister har ju tidigare fungerat som rådgivare till Jimmie Åkesson och hans erfarenhet skall nog partiet lyssna till. Uppenbarligen har han även träffat hela riksdagsgruppen enligt artikeln.

”Därför förstår jag hur SD:s ledare tänker och den tröttsamma vanmakt de känner av att alltid bli misstänkliggjorda trots att de känner ett starkt stöd ute bland vanligt folk.

Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Björn Söder och Linus Bylund är de personer som jag känner bäst, men för någon vecka sedan träffade jag hela riksdagsgruppen. Tro mig, de har ingen konstig människosyn.

De är bra och hederliga personer, som jobbar hårt och gör sitt bästa för sitt land. Men se upp: de känner sig trängda av den obegripliga fiendskapen i sin omgivning i riksdag och medier. Trots att de egentligen bara påtalar de defekter i det svenska samhället, som nästan alla som lever därute känner till. Sverigedemokraterna har börjat kräva respekt, som det heter nu för tiden.

Trots 55 procent icke-socialister i riksdagen inbjöds socialisterna av Fredrik Reinfeldt – obegripligt nog – att bilda regering. Reinfeldt hade ju in i det sista liksom Löfven försökt köpa över sin fleråriga samarbetspartner i invandringspolitiken, Miljöpartiet. Det kanske förklarar mer än man vid en första anblick skulle tro.”

Sedan sammanfattar Ian Wachtmeister det rådande läget på ett väldigt bra sätt med följande ord.

”Läget är nu att en majoritet av väljarna och egentligen av riksdagen är emot den regering som kom till stånd därför att alliansens härförare kastade yxan i sjön. De som tror att ministären Löfven ens skulle klara sig i två år har blivit allt färre.”

Frågan är om inte Stefan Löfven redan faller den 3 december?

I grund och botten är jag tveksam till att fälla regeringen men som processen har utvecklat sig tror jag att Sverigedemokraterna inte har något val längre. Man har bundit alldeles för mycket ris åt egen rygg och andra hjälper till i allra högsta grad, inte minst Alliansens fega agerande.

Om SD inte fäller regeringen kommer partiet anses agera väldigt fegt efter sina hotfulla uttalanden, vilka man inte backat ifrån i något avseende. Men det värsta är nog den svekdebatt som skulle starta bland partiets medlemmar och inte minst sympatisörer och väljare.

Riskerna är många med att fälla regeringen! Ny regeringsbildning över blockgränserna, ny Alliansregering, minskat väljarstöd, förlorad vågmästarställning o.s.v

Men det finns också många fördelar. Inte minst att 7-klövern får bekänna färg ännu en gång genom att hitta nya lösningar för att isolera Sverigedemokraterna eller börja helt enkelt börja samarbeta med SD.

Är partiledningen och riksdagsgruppen beredd att gå ”ALL IN”?

PS

Har även startat en ny omröstning!

En stark profil hoppar av Kristdemokraterna och går över till Sverigedemokraterna. I och för sig är jag inte det minsta förvånad över bytet av parti. Gunilla Gomér visar dock en enorm ”ryggrad” genom sitt beslut. Hon kommer sannolikt utsättas för många ”hatattacker” från 7-klöverns sympatisörer efter hennes beslut. Tyvärr kommer det nog även vara politiker som kommer uppträda illa.

”Jag har haft tankar åt det hållet också, men nu har jag bestämt mig för SD. Jag delar partiets syn i kristna värdefrågor och i invandrings- och asylpolitiken. Jag är inte främlingsfientlig, jag har inga problem med invandrare eller asylsökande, men jag vill se en ansvarsfull invandringspolitik som fungerar för våra förhållanden. SD står för det, säger hon.”

Läs hela artikeln i Dagens Nyheter.

Jag närvarade vid en debatt på Östermalm för ca ett år sedan där bland annat Gunilla Gomér, Cecilla Wikström och Sverigedemokraternas Julia Kronlid deltog och jag fick ett gott intryck av Gunilla Gomér. Däremot fick jag mycket negativa intryck av Cecilla Wikström och hennes sätt att uttrycka sig. En mycket obehaglig människa! Hon har sannolikt svårt att lyssna på någon annan. Hon skall dessutom vara väldigt obehaglig i Bryssel har jag hört och uttala sig riktigt kränkande mot svenska kollegor.

Utan att jag känner till några detaljer misstänker jag att Julia Kronlid säkert haft ett finger med i spelet med att få Gunilla Gomér att gå över till Sverigedemokraterna. Jag gissar att Julia Kronlid och Gunilla Gomér kommer väl överens i väldigt många frågor och jag kan nog instämma i det mesta.

Detta borde få många kristdemokrater att fundera på vilket parti som är det rätta för dem!

Personligen anser jag att det är många andra politiker inom 7-klövern som borde följa Gunilla Gomérs exempel, inte bara kristdemokrater. Inte minst om jag skall värdera hur de brukar uttala sig i invandringsfrågor och andra viktiga frågor för Sverigedemokraterna. Men jag är övertygad om att dessa avhopp också kommer när tiden är mogen.

Det skall bli intressant att följa hur denna nyhet mottas av etablissemanget och inte minst vad Gunilla Gomér kan utsättas för av hatiska vänstermänniskor!

”Centerpartiets ledare Annie Lööf vill lagstifta mot partier som röstar på ett att annat budgetförslag än sitt eget. Orsaken är Sverigedemokraternas hot om att fälla regeringens budgetförslag genom att rösta på alliansen.”

Allt enligt en artikel i Dagens Nyheter.

Jag kallar det för ett präktigt självmål av Annie Lööf. För det första är det ett erkännande av att Alliansen inte vill ha något stöd för sin budget, vilket enligt min mening är fullständigt paradoxalt. All politik går ju ut på att få stöd för sin egen politik och nu vill Annie Lööf lagstifta emot att ge något annat parti stöd i en votering. Det måste ha blivit kortslutning någonstans hos Annie Lööf eller Centerpartiet.

För det andra är det en bekräftelse på att Allianspartiet därmed också lagt en budget som är så oaptitlig som möjligt för Sverigedemokraterna. Vilket bland annat innebär 7,7 miljarder kronor extra på integration och migration enligt samma modell som de rödgröna.

För det tredje och det mest allvarliga så handlar det om inskränkningar i demokratin. Annie Lööf menar att riksdagledamöterna i vissa situationer skall vara förbjudna att trycka på någon av de tre voteringsknapparna. Ett minst sagt skrämmande utspel och en mycket allvarlig inskränkning i vår demokrati och rätt att fatta egna beslut som riksdagsledamot.

Mina läsare skall komma ihåg att allt detta egentligen bara handlar om att Alliansen bara vill behålla den generösa invandringspolitik som man bedrivit under de senaste åtta åren. Någon annan logisk förklaring kan jag inte se!

Igår skrev jag att Alliansen vek ner sig när det gäller deras skuggbudget. Idag känns det som Annie Lööf fullständigt kapitulerat som partiledare. Hennes förslag om lagstiftning är horribelt!

Annie Lööf har uppenbarligen tappat bort den demokratiska kompassen!

Mattias Karlsson har återigen gjort en strålande insats som tillförordnad partiledare i en intervju.

Alliansen presenterade sin budget idag och jag kan bara konstatera att man inte vågade ta matchen mot regeringen. Uppenbarligen har de inte lärt sig något. De lämnar över initiativet till Sverigedemokraterna utan minsta motstånd. Det finns bara en opposition idag när Alliansen vek ner sig idag.

Varje gång Sverigedemokraterna presenterar sin budget i riksdagen och besparingarna på invandringen kommer det alltid ett antal frågor från journalisterna. Så även idag. Det handlar om att Sverige skrivit på ett antal konventioner som skulle göra det omöjligt att skära ned invandringen med så mycket som SD hävdar att vi skulle kunna göra.

I fredags lyssnade jag till StudioEtt där man pratade om Migrationsverkets nya prognos. Susanne Palme intervjuades och nämnde några siffror som var intressanta. Hon jämförde hur stor andel av eritrianerna som får uppehållstillstånd i Sverige och i Frankrike. Sverige gavs permanenta uppehållstillstånd till ca 70 procent men i Frankrike får endast 26 procent uppehållstillstånd.

Grekland ger bara ca 10 procent av de asylsökande uppehållstillstånd. Då vet jag inte fördelningen mellan permanenta och tidsbestämda uppehållstilsstånd. Bara genom att använda samma regler som Grekland skulle Sverige kunna minska invandringen med en stor del av det vi vill åstadkomma. Något som vi finner nödvändigt för att inte vårt välfärdssystem skall krackelera fullständigt inom en snar framtid.

Susanne Palme påtalade också att Sverige har betydligt generösare regler än våra grannländer i Norden och andra EU-länder. Hon tog upp följande punkter.

• Generösare regler än man måste ha.
• Vi ger betydligt oftare permanenta uppehållstillstånd än andra länder gör.
• Andra länder ger tidsbegränsande uppehållstillstånd.
• Vi har mycket generösare regler när det gäller anhöriginvandring, man får ta hit sin familj. Så är det inte i andra länder alls.
• Vi har betydligt bättre boendestandard för asylsökande. Här ligger vi i topp

Lyssna till inslaget, särskilt fram till drygt 4 minuter.

Sveriges hållning är minst sagt naiv! Journalisterna borde lära sig lite mer om hur andra länder inom EU praktiserar sina asylregler. Inte minst reglerna för anhöriginvandring.

Olof Stenhammar ryter till i en debattartikel som publiceras i dagens DI. Han kritiserar de rödgröna och Stefan Löfven väldigt hårt men Alliansen får också en bredsida.

”Att vi har en rödgrön regering förklaras av de etablerade partiernas totala beröringsskräck med SD. Medan Löfven nu låter 12,6 procent av rösterna styra Sverige så ställs de 800.000 människor, eller nästan 13 procent av valmanskåren, som röstat på Sverigedemokraterna ut i kylan.

Oavsett om SD:s huvudfråga är oacceptabel för övriga partier eller inte så hade det för alliansen funnits möjlighet till samarbete i de flesta andra frågor. Då hade vi inte haft en rödgrön regering i dag.”

Väldigt intressant att någon med den ”statusen” lyfter frågan om samarbete med Sverigedemokraterna.