thoralf

Alla inlägg den 16 april 2017

Av Thoralf Alfsson - 16 april 2017 19:34

Om man nu skall tro på det officiella valresultatet i Turkiet så har det turkiska folket röstat för diktatur och därmed slutgiltigt röstat bort demokratin. Häpnadsväckande! Jag funderar på när det turkiska folket kommer att få rösta nästa gång? Kommer det inträffa under diktatorn Erdogan.


Det tyska folket röstade fram Adolf Hitler och nazisterna. Det turkiska folket röstar fram Recep Erdogan och islamistpartiet AKP. Jag är mycket oroad över de konsekvenser som det kan leda till även i Sverige. Det är säkert många turkar i Sverige som röstat på islamistdiktatorn Recep Erdogan!


Jag litar dock inte det minsta på valresultatet. Erdogan kan mycket väl ha sett till att valresultatet gick till hans favör! Vem vågar gå emot Erdogan i Turkiet?



Vilka svenskar väljer att semestra i en diktatur? Skulle aldrig falla mig in att ens titta på ett sådant alternativ när det finns så många trevligare och icke muslimska alternativ!

 

 

Av Thoralf Alfsson - 16 april 2017 10:10

Inte ofta att jag publicerar ett gästinlägg på bloggen men idag blir det ett undantag i ett ämne där jag själv har dålig kunskap.


I  ÅR SPARKAR SECO- SJÖFOLK ILAND HÄLFTEN AV SINA SVENSKA MEDLEMMAR OCH SÄNKER LÖNEN MED 22% FÖT TAP-SJÖMÄNNEN.


Ni läste rätt. Det är Seco-sjöfolk som håller i yxan.Det är en skam, ovärdigt ett LO-förbund. Hur kan det komma sig att Sjöfolksförbundet så bundits upp av sin motpart Svensk Sjöfart att de accepterar ett lönesänkaravtal som saknar motsvarighet i den svenska fackföreningens historia. Seco-sjöfolks ordförande Kenny Reinhold har lämnat några ursäktande förklaringar. Dom är alla tveksamma. Vi tar det från början.


Den 1 januari i år beviljade Sveriges Riksdag rederinäringen tonnageskatt. Det är en plattskatt, en våt dröm för varje nyliberal. Fråga Anni Lööf. Hon driver frågan starkast i Riksdagen om bolagsskattens bortdöende till förmån för en platt skatt. Om detta är bra eller dåligt kan man diskutera men den platta tonnageskatten är budgeterad som rederistöd som kommer att kosta oss skattebetalare 45-50 miljoner kronor per år. Tonnageskatten är en statsfinansiell förlustaffär. Sedan tidigare slipper rederierna betala in dragna skatt och rederierna ör befriade från arbetsgivaravgifter.Det betyder att den svenska rederinäringen inte bär sina egna kostnader. Ytterst är der Riksdagen som beslutat att dåligt lönsamma rederier ska subventioneras och får fortsätta.. Denna politik är diametralt motsatt den som möter SJ. Där målet har varit att varje bandel ska bära sina egna kostnader. Svensk Sjöfart hotar att flagga ut. om inte Riksdagen och Seco-sjöfolk köper redarnas nyliberala koncept. Det rör sig om 101 fartyg (2015).


Gör slut med älskarinnan när hon bara älskar dina pengar

Svenska politiker älskar Svensk Sjöfart. Men älskar redarna svenska politiker? Det är mer tveksamt. Det spelar ingen roll vad politiker gör för sin älsklingsmätress. Hon lôvar å lôvar å lôvar, men det är också allt. Detta kan bevisas statistiskt:


1945 fanns det 1.262 maskindrivna lastfartyg i det svenska registret. Det fanns dessutom det ytterligare 814 mindre segelförande lastfartyg. De flesta av dessa hade motor och hjälpsegel. Efter nästan sex års krig (1939-45) återstod av den stolta svenska handelsflottan 2.076 fartyg. 1981 fanns det 484 svenska handelsfartyg. 117 av dem var mindre kustgående fartyg med lastkapacitet under tusen ton. Statistiken visar att svenska godsvolymer över tid överförts från svenska fartyg till järn- och landsväg och till utländska lastrum. För att bromsa en trettiofemårig neråtgående sjöfartstrend infördes regeringen Felldin (c) 1982 ett mycket egendomliga rederistöd. Redaren fick behålla den statliga och kommunala skatt som drogs från rederiets anställda sjömän (SFS1982:784). Det första rederistödet gällde i fem år, till 1986.


Låt Sverige bli ett skatteparadis för rederinäringen…

jublade Anders Lindström dåvarande ordföranden för Sjöfolksförbundet och hoppades, kan man tro, att rederistödet skulle bryta en neråtgående utflaggningstrend. Under de fem år det första rederistödet varade minskade den svenska handelsflottan med 9%, till 444 fartyg (1986). Problemen i närsjöfarten var inte så marginell att de anställdas kvarhålla skatt räckte att rädda mindre rederier. 1986 återstod endast 40 båtar med lastförmåga under tusen ton. Nedgången för det mindre tonnaget 1981-86 var 34%. Ett nytt alltjämt existerande rederistöd (liknande det tidigare) infördes 1987.


1989 avskaffade regeringen Carlsson (s) valutaregleringen vilket underlättade utflaggning till sådana skatteparadis som saknade bolagsskatt och som inte bryr sig om efterlevnaden av ILO:s minimilöner (även kallade TCC-löner av eng. total crew and cost), som omfattar grundlön, övertid och övriga förmåner. TCC godkändes som internationellt sjöfackligt avtal worl wide av ITF-kongressen i Madrid 1983. Enligt Finska Sjömansunionens ordf. Per-Erik Nelin är TCC luddigt och innebär i praktiken fritt fram för nästan alla typer av avtal (Sjömannen nr. 1, 2000:15).


Tolv år efter att valutareglering avskaffats hade den svenska handelsflottan minskat med 63%. 2001 återstod blott 254 rederistödsberättigade lastfartyg.


Kavalleriet rycker fram…

Nu träder de sjöfackiga organisationerna in. Lösningen är att sparka iland varannan sjöman och ersätta svenskarna med billig asiatisk arbetskraft. Så sker. Varannan sjöman friställs och ersätts med filippinska sjömän till löner som liknar TCC-löner och som i något dunkelt syfte döpts till TAP (tillfälligt anställd personal). Fartygen blir segregerade arbetsplatser, med två olika lönesättningar för samma arbete. Som lök på laxen får också de asiatiska TAP:are sämre välfärd än andra tillfälliga gästarbetare i moder Sveas hägn. För att göra TAP-avtalet lagligt måste det köras i Riksdagen. Ingen match! Samtliga riksdagsmän, utom två, röstade igenom TAP i december 1998. Nu blev det upp till ambassadören i Manilla att skaffa fram tillfälliga arbetesvisum till de asiater som ska ersätta ilandsparkade svenska sjömän. Ambassadören var så till sig i de nyliberala trasorna att han i en intervju för Svensk Sjöfarts tidning fick glädjefnatt, och på fullaste allvar föreslog att TAP kunde utvidgas till vården. Det finns billiga filippinska sjuksystrar som mer än gärna tar jobbet från en svindyr svensk syrra.


Till sitt yttre är TAP ett fackligt avtal

Avtalet förutsätter dock attstaten betalar A-kassa, i dolt rederistöd för varje svensk sjöman som blir arbetslös p.g.a TAP. I maj 2005 fanns det 220 mönstrade TAP-styrmän, och det fanns samtidigt 104 arbetssökande styrmän i Sverige. Varje sjöman som friställs på grund av TAP bidrar med sin arbetslöshet till denna form av synnerligen osund rederisubvention. Har TAP och rederistöd stoppat utflaggningen? Svaret är nej! Mellan 2001 och 2015 utflaggades 153 rederistödberättigade fartyg. 2015 återstår blott 101 stödberättigade fartyg, resten är utflaggade.


Sanning och konsekvens

Älskarinnan lindade både fack och politiker runt sina fingrar. Var gång lovar hon att behålla de subventionerade fartygen under svensk flagg, ta hem utflaggade fartyg och ge jobb åt hundrastals -. ja tusentals svenska sjömän. Det fanns ingen hejd på falska löften.  För ett löftet att behålla 101 stödberättigasde fartyg (2015) har Riksdagen i år gått med på tonnageskatt. Seco-sjöfolk har gått längre och gått med på att sparka iland hälften av alla svenska matroser och motormän. TAP-kvoten ökats från tillåtna 50% TAP:are och 50% svenska sjömän i varje rederi till 75% TAP:are och 25% svenskar. Dessutom sänks TAP:arnas löner med 22%. Löneminskningen för en TAP-matros är ca 400 US$/mån., en minskning från 1800 US$/mån. 2016. till 1400 US$/mån. 2017.


Vi antydde inledningsvis att Seco-sjöfolks ordförande lämnat några ursäktande förklaringar. Vilka är dessa? De är samma som lämnats vid varje ny rederisubvention. Går sjöfolret inte redarna tillmötes inför de ett svenskt internationellt sjöfartsregister med löner och anställningsvillkor som (något tillspetsat) blir likvärdigt med vad en mörkhyad gast får på Kongofloden. Om så vore? Det är Riksdagen som äger frågan och som har sista ordet om ett svenskt internationell skeppsregister, inte Seco-sjöfolk.


När den Svenska fackföreningsrörelsen bildades i slutet av 1800-talet var det främst hamnarbetare och sjömän i kustfart som bar upp de tidigaste fackföreningarna (Charleys Linleys Memoarer Tiden 1987). 1933 under 30-tals depressionens vidrigaste år strejkade sjömännen mot lönesänkningar. Strejken misslyckades. Redarna bröt strejken med tyska strejkbrytare hämtade från Hitlers tusenåriga lyckorike. Citat: Inte mindre än ett hundratal svenska fartyg anlände till svenska hamnar under strejktiden, av dessa förmådde vi inte stoppa ett enda … Man (redarna) kallade sjöfolket för ”lappobanditer” och målade ut dem mer skräckinjagande än Amerikas beryktade gangsters (ur den legendariske socialdemokratiske sjömannen Hjalmar Ericssons broschyr Sjömanstrejken. Svenska sjöfolksförbundet 1933).


Hur har LO:s mest stridbara förbund kunnat sjunka så djupt? Varför mobiliserar dom inte sina medlemmar? I sin analys av nyliberalismen (Nyliberalismens triumf och fiasko 2013) visar Carl Tham (s) att ett viktigt nyliberalt mål är att begränsa facklig makt. Det finns knappast ett bättre sätt att begränsa facket än att begränsa medlemmarnas mötesmöjligheter. TAP:arna är, utan undantag anslutna till Seco-sjöfolk. Men, hur ska de kunna samlas och göra sig hörda? Hur ska de som blivit arbetslösa på grund av TAP kunna göra sig hörda? Talar vi om korruption? Döm själv, saxat ur Sjöfartslexikon (Bågenholm 2006) uppslagsordet:


Tillämpningsavtal är ett avtal mellan Sarf (Sjöfartens arbetsgivareförbund) och de svenska sjöfackliga förbunden om hur … de sjöfackliga förbunden skall kompenseras för förlust av medlemskontingenter p.g.a Tap-avtalen.


§ 14 (Sarf/SFBF 2004): Rederiet förbinder sig att till SFBF (Sveriges fartygsbefälsförening) inbetala 1000 kronor per månad per fartyg som bemannas med tillfälligt anställt fartygsbefäl.

Punkt 9 (Sarf/Sjöbefälsförbundet 2004): För tillfälligt anställt befäl inlevererar rederiet avgift till Sjöbefälsförbundet för interaktivt medlemskap.

§ 10 (Sarf/SEKO-Sjöfolk 2004): Rederiet/managementbolaget skall till SEKO före varje månadsskifte inbetala den serviceavgift som anges i protokollet … Avgiften (fn 90:- per anställd och månad) inbetalas till pg 426000-6. På avin skall anges fartygets namn, antalet anställda samt månad.


De svenska sjömän som blir arbetslösa p.g.a Tap-avtalen kompenseras ej.


Stig av tåget.

Båtarna finns. Svensk industri saknar inte lastrum, Varför då använda skattebetalarnas pengar till subventioner något som ger oönskat resultat? Subventioner snedvrider konkurrensen och riskerar skapa krav på likvärdiga subventioner i andra näringar. Rederisubventioner och TAP-avtal har varit fullkomligt verkningslöst. Sjöfartens nedgång har varit kontinuerlig sedan 1945! Nedgången har andra orsaker än brist på statligt stöd. Det finns ingen brist på fartyg vare sig i svenska hamnar eller world wide. Om andra länder vill subventionera sina fartyg. Tacka och ta mot. Det är i alla fall bättre än att kasta svenska skattebetalares pengar i sjön… I bokstavlig betydelse.


Sven Olof Larsson

Gösta Bågenholm

Presentation


Thoralf Alfsson
fd. Sverigedemokrat, Kalmar

Riksdagsledamot 2010-2014.
Kommunfullmäktige 2006- Kommunstyrelsen 2014-2018
Regionfullmäktige 2018-

Kontaktinfo 072-5179099, thoralf.alfsson@telia.com

Vill du stödja bloggen Swish till 072-5179099

Fråga mig

1 159 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Gästbok

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards