Sommartalet 2010.                    Foto Thoralf Alfsson

Jag har varit i Sölvesborg på alla sommartal sedan 2010, med andra ord sex sommartal i rad.

I år tar jag dock en paus! Min energi, ork och inspiration saknas, någon har tagit den ifrån mig. Jag kommer istället lyssna på talet som jag hoppas sänds på nätet men sedan gå på Guldfågeln arena och se Kalmar FF – Norrköping.

Både Barometern och Östra Småland skriver idag om att några ungdomar åtalas för bland annat ett rån i Nybro, inbrott, stöld, snatteri, rattfylleri, olovlig körning och ett antal narkotika brott.

I artiklar nämns inget om dessa ungdomars bakgrund, utan de benämns bara som ungdomar. De fick mig att kolla upp åtalet hos Kalmar tingsrätt. Det handlar om dessa tre personer. Behöver inte skriva något mer utan mina läsare får tolka informationen efter egen förmåga. 

Artiklar Barometern, Östra Småland

I onsdags startade politiken upp på allvar för min del i Kalmar. Första mötet i samhällsbyggnadsnämnden efter sommaren. Mötet startade med en 1,5 timme lång utbildning i HBTQ-frågor. En utbildning som uppenbarligen alla skall gå. Nu lägger jag ingen större vikt vid dessa frågor då jag anser att det finns betydligt viktigare frågor att belysa och utbilda både tjänstemän och politiker i på kommunal nivå.

Men efter att jag lyssnat på kursledaren i drygt en timme hade jag gjort många egna reflektioner över de exempel på hur HBTQ-personer bemöts i samhället. Hur de diskrimineras enligt den lagstiftning som vi har instiftat i vårt land.

Jag passade på att berätta för hela nämnden att jag kände igen mej i nästan allt som sagts trots att jag inte tillhör gruppen HBTQ-personer, utan jag är hetero i allra högsta grad och en riktig CIS-person. Nej, jag har utsatts för exakt samma sak på grund av att jag är Sverigedemokrat. Bara under de senaste månaderna har jag utsatts för kränkande tillmälen och verbala påhopp, jag har mottagit hot och någon placerade till och med en sprängladdning utanför min bostad. Tidigare har jag även utsatts för misshandel, fått fönsterrutor krossade, blivit ofredad och utsatts för skadegörelse både på min egendom och på andras egendom, vilket ändå sannolikt varit riktad mot mig. T.ex klotter på väggar, gångtunnlar och elskåp i närområdet.

Men i mitt fall är det ingen som bryr sig i samhället. När det gäller HBTQ-personer så är hela etablissemanget på tårna för att motverka och lära upp befolkningen vad som är rätt och fel.

I mitt fall har vi till och med en journalistkår som istället gör allt för att stigmatisera mig och andra Sverigedemokrater. Vi har till och med en socialdemokratisk statsminister som går i spetsen för denna stigmatisering genom att kalla mig och andra sverigedemokrater för både fascister och nazister. Media gör istället allt de kan för att öka på hatet och fientligheten mot oss Sverigedemokrater. Om någon Sverigedemokrat sparkas från sin arbetsplats eller utesluts från facket så jublar mediekåren och alla som säger sig stå bakom alla människors lika värde och som kämpar för alla HBTQ-personer. Det är horribelt!

Det blev ganska tyst i nämnden en stund!

När mötet var avslutat och jag skulle lämna lokalen kom en moderat politiker fram och berättade att det jag sagt hade gått rakt in i hjärtat på honom. Han ville be om ursäkt för att om han själv bidraget till att jag kände som jag gjorde. Vi har nämligen haft våra dispyter och debatter men det har alltid skett i det politiska rummet, som t.ex kommunfullmäktige. Det tycker jag är en helt annan sak, där ska vi på ett ärligt sätt kunna puckla på varandra verbalt och utan personangrepp.

Jag uppskattar verkligen det han uttryckte och den insikt om förståelse som han fått och som jag försökte förmedla. Han steg många grader i respekt i mitt anseende. Jag hoppas att det var fler bland politikerna och tjänstemännen som lyssnade på vad jag försökte uttrycka.

Kom ihåg att i Diskrimineringslagen ingår inte politisk hemvist som en grund för diskriminering!

Jag tror att till och med media hade blivit fälld flera gånger om även politisk hemvist varit en grund för diskriminering. Både Thomas Mattsson och Jan Helin hade blivit dömda för diskriminering. För att inte tala om ett antal lokala ljushuvuden som den i Länstidningen i Östersunds som menade att Jimmie Åkesson och sverigedemokrater skulle giftbesprutas, som kackerlackor. 

Tänk om det istället varit HBTQ-personer som framställts på det sättet i Länstidningen i Östersund? Kan ni föreställa er reaktionerna?

Inte undra på att jag tappat orken och energin med tanke på den journalistkår (det finns undantag) vi har i landet. Bokmässan och utestängningen av Nya Tider är bara ett symptom på den "röda sjukdom" som drabbat vårt land.  

PS

Igår överskattade jag min egen förmåga. Har börjat åka rullskidor. Igår var det tredje gången jag ställde mig på rullskidorna. Det blev ett för långt pass med 25 km. Låg som en dö sill på golvet när jag kom hem och trodde jag skulle förlora medvetandet en stund. Det var faktiskt lite obehagligt och otäckt en stund.