Jag har under den senaste veckan kontaktats av personer boende i Mörbylånga kommun som fått brev och information om att kommunen söker bygglov för två större boenden för ensamkommande minderåriga och att de kommer bli grannar med det tänkta boendet. Brevet ankom till de flesta dagen före julafton. Något som inte bara gjort dem upprörda utan även förstört julhelgen och sömnen för många familjer.

Så här såg brevet ut som damp ner i brevlådan hos många familjer dagen före julafton.

Mörbylånga kommun planerar två boenden med 30 platser på varje boende och har ansökt hos sig själva om bygglov på fyra platser. Att man sökt på fyra platser när man bara behöver två platser visar på att man förväntar sig protester och problem från de närboende. Kommunen söker dessutom tidsbegränsade bygglov för att undvika bestämmelser i detaljplaner och områdesbestämmelser. Eller så lägger man dessa modulbostäder i ej detaljplanerade områden för att undvika styrande bestämmelser i detaljplanerna. Allt för att kringgå det normala förfarandet.

Var och en förstår säkert vilka problem som kan uppstå när man placerar 30st ensamkommande unga män med MENA-kultur i ryggsäcken på ett och samma ställe. Det är att tigga om problem enligt grannarna till dessa tilltänkta boenden. För att inte tala om den stora värdeminskningen som grannfastigheterna kommer drabbas av om boendet blir verklighet. Ett halverat fasighetsvärde kan bli följden.

Mörbylånga kommun har begränsat dessa brev till endast de absolut nödvändiga grannarna enligt Plan o bygglagen. Dessa grannar har nu själva kopierat upp brev och ritningar och delar ut till alla boende i närområdet. Något som jaag rekommendera andra grannar göra i de andra områdena.

Det har även startats namninsamlingar för att försöka stoppa kommunens byggplaner.

Det mest anmärkningsvärda är dock hur Mörbylånga kommun har hanterat detta ärende. När jag kollade protokoll från kommunstyrelsen och kommunfullmäktige fanns inga beslut tagna om dessa boenden. Enligt uppgift inrättade Mörbylånga kommun den 19 november en krisledningsnämnd med uppgift att ta ansvar för verksamheten med ensamkommande barn. Genom detta förfarande kan man uppenbarligen gå förbi både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Väldigt demokratiskt hanterat av 7-klövern i Mörbylånga.

Jag har begärt ut alla protokoll från krisledningsnämnden men endast fått ett enda protokoll daterat till den 19 november. I detta protokoll finns inga som helst beslut om att bygga modulbostäder för 60st ensamkommande minderåriga. Mycket märkligt!

Enligt uppgifter i media har dock Mörbylånga kommun redan upphandlat dessa modulbostäder! Uppenbarligen utan att detta har behandlats av vare sig ks, kf eller krisledningsnämnden som sedan den 19 november har ansvaret för ensamkommande inom Mörbylånga kommun.

Däremot har förtroendevalda informerats om dessa affärer.

Enligt uppgift till bloggen skall NCC uppföra dessa bostadsmoduler från Moelven i Norge. Till en kostnad av ca 20 miljoner kronor + kommunens anläggningskostnader för vatten, avlopp och el.

Mörbylånga kommun har eller skall sedan skriva ett hyresavtal på 10 år med NCC till en kostnad av 3 miljoner kronor/år. Det motsvarar en årskostnad för varje rum på 9 kvadratmeter om 50 000 kronor eller knappt 4 200 kronor/månad.

Allt kommer givetvis betalas av Migrationsverket säger kommunalrådet Henrik Yngvesson. Mörbylånga kommun räknar till och med att göra en stor vinst på dessa boenden då Migrationsverket betalar 1 900 kronor/dygn och plats. NCC kommer givetvis också göra en rejäl vinst på affären. Hur var det nu med vinster till privata företag genom skattemedel.

Den stora frågan är dock vad som händer om de båda boendena inte behövs om ett eller två år. Eller efter 2018 ;-)

Det moderata kommunalrådet Henrik Yngvesson glömmer dock berätta att det är skattebetalarna som finansierar Migrationsverkets verksamhet om nu inte finansminister Magdalena Andersson lånar pengarna förstås och skickar räkningen vidare till våra barn och barnbarn!

UPPDATERING OCH RÄTTELSE!

Mitt blogginlägg och mina frågor till Mörbylånga kommun har nu nått kommunchefen Monica Högberg. Ingen annan får uppenbarligen svara på mina frågor.

Jag fick idag följande mejl från Monica Högberg.

Det innebär då att Moelven i Norge säljer bostadsmodulerna till NCC. NCC sätter dem på plats och installerar dem i Mörbylånga kommun och säljer dem sedan till Mörbylånga bostads AB. Sedan hyr Mörbylånga bostads AB ut dem till Mörbylånga kommun.

I en artikel i Östra Småland den 15 december uttalar sig Kalmarhems VD Bibbi Johansson om varför Kalmarhem och Kalmar kommun inte nappade på erbjudandet från NCC.

”Bibbi Johansson, chef på Kalmarhem, säger att de inte hade någon möjlighet att ta emot bostadsmodulerna.

– I ett sånt här fall måste vi först göra en upphandling. Gör vi inte det bryter vi mot lagen.

Men hon menar att det är ledsamt att lagen hindrade Kalmarhem från att säga ja.

Anders Mårtensson säger att han inte vet hur lagen fungerar. Han kan bara konstatera att Mörbylånga kommun nappade direkt när de fick erbjudandet.”

Bibbi Johansson menar alltså att en snabb upphandling skulle bryta mot LOU, lagen om offentlig upphandling.

Innebär det att Mörbylånga kommun och Mörbylånga bostads AB nu bryter mot lagen om offentlig upphandling? Det är väl samma lag som gäller på andra sidan Kalmarsund!

Jag kommer inte glädja våra politiska motståndare med att sluta blogga! Däremot kommer jag inte lägga minst 12 timmar varje dygn på allt som har med politik att göra. Jag skall försöka vara mer effektiv och mer målinriktad när jag jobbar med politik eller bloggen. Dessutom skall jag tänka på mig själv också och försöka koppla bort politik och blogg under vissa dagar. Vilket inte blir lätt men något som är tvunget om jag inte skall bli tokig.

Jag kan heller inte svika alla som följer bloggen och alla de personer som nu mer eller mindre dagligen kontaktar mig med tips eller problem i sin vardag. Ett stort tack till alla som hört av sig på det ena eller andra sättet det senaste dygnet.

Att vi håller på att få ett splittrat samhälle råder det inte det minsta tvivel om enligt min mening. Ett samhälle som ingen kunde förutspå för bara något decennium sedan. Även i de minsta städer och samhällen. Lika sorgligt är det att media i de flesta fall vägrar skriva om problemen och hur splittringen bryter sönder vårt tidigare relativt homogena samhälle på så många olika sätt.

Framgångarna för Sverigedemokraterna har varit stora de senaste åren. Valet 2014 framstår lite som en framgångssaga, för att inte tala om förändringarna i opinionen efter valet. Jag minns hur vi i riksdagens fikarum 2012-2013 diskuterade framtiden. Det har slagit in mer än väl. Hur vi spekulerade i en rödgrön regering 2014. Hur den skulle misslyckas för att sedan ge SD sitt riktigt stora genombrott i valet 2018.

Alla är dock inte lika glada över Sverigedemokraternas framfart i politiken. Det finns en grupp på vänsterkanten som jublade när det blev en rödgrön regering, trots att det fanns en majoritet i riksdagen för en mer företagsvänlig och ansvarstagande mittenpolitik.

Förra året var ett riktigt skitår, och många av oss är nog rätt slitna så här dagen efter 2015.

Men nu orkar i alla fall inte jag med fler hängande huvuden eller lösa funderingar om systemkollaps från ­regeringshåll. Stefan Löfven har knappt tre år på sig och nu måste han göra en nystart.

Karin Pettersson, Aftonbladet

Jonas Sjöstedt mer eller mindre grät när han vid en presskonferens hösten 2014 bekräftade att han inte fick ingå i en rödgrön regering. Idag tror jag inte att Jonas Sjöstedt är särskilt ledsen längre, utan snarare lite skadeglad.

Denna vänstergrupp är inte speciellt nöjda med den utveckling vi fått efter valet med Stefan Löfven som statsminister. Det första bakslaget var när SD fällde regeringens budget. Sedan har bakslagen kommit i en lång rad till följd av den flyktingsunami som drabbat Sverige. Den har omkullkastat alla förhoppningar om en riktig vänsterpolitik. Sanningen och verkligheten har drabbat dem men de lär ändå inte komma till insikt om vad som krävs. Att Sverigedemokraterna sedan ser ut att avgå som vinnare i opinionen gör dem inte lyckligare, utan snarare väldigt frustrerade.

Min förhoppning var att 2014 valresultat skulle normalisera situationen på flera sätt. Och det har den också gjort, vilket är något som märks på flera sätt, inte minst inom lokalpolitiken, dock med vissa undantag. Däremot verkar de som tillhör vänstergrupperna vara väldigt frustrerade över utvecklingen.

Jag upplever att antalet mejl, brev, telefonsamtal och kommentarer på sociala medier blivit mer otrevliga från dessa grupper av människor under hösten och de senaste månaderna. Jag fick ju nyligen ett knytnävsslag i ansiktet av en kvinna på en pub i Kalmar. Jag tror det var ett tecken på denna frustration. Det var inte någon 20-årig uppkäftig tjej, utan sannolikt en välutbildad kvinna i 50-årsåldern med en anställning på en attraktiv arbetsplats i Kalmar. Vilken frustration låg inte bakom hennes beteende! Hon riskerar nu att bli utskämd på sin arbetsplats, inte bara på grund av våldet utan att hon även omhändertogs för fylleri av polisen. Hade hon haft något förstånd hade hon kontaktat mig och bett om ursäkt för sitt eget beteende men jag har inte hört ett minsta lilla pip. Nu får rättsväsendet hantera det.

Jag har också stuckit in huvudet hos Inte rasist men på Facebook, då får man också vara medveten om konsekvenserna. Även om Henrik Johansson predikar att visa regler skall följas men det görs nog mest för syns skull och är säkerligen inte så allvarligt. I varje fall inte om man skall döma efter vad jag fått mig till livs de senaste veckorna. Det klimat som Inte rasist men indirekt uppmanar till inbjuder inte till dialog och samtal, utan mest hat!  

Jag tror att vi under 2016 och fram till nästa val kommer få uppleva ett än mer polariserat samhälle, där splittringen mellan olika grupper kommer öka. Konfliktytorna kommer bli större och motsättningarna växa. Jag håller politikerna inom 7-klövern ansvariga för denna utveckling. Svenska folket har aldrig fått säga sitt om den mångkulturella lögnen.

Jag är ganska trött på allt jag utsätts för av dessa ”politiska” motståndare. Visst, jag sticker ut hakan via min blogg men det borde fan i mig vara lite rim och reson i alla anonyma och fega påhopp. Hur mycket skall jag behöva stå ut med?

De antydningar som kommit om min familj, mina barn och mitt hem är minst sagt obehagliga och oroväckande. Även om de i en juridisk mening inte kan betecknas som hot så är de definitivt menade som hot enligt min egen uppfattning.

De missnöjda och frustrerade borde se sig själva i spegeln!