Lokala C-politiker hade för någon dag sedan en debattartikel publicerad i Barometern med rubriken ”Så blir integrationen bättre”. Nu är det förstår Barometerns ”rubriksättare” som sätter rubriken men något mer missvisande var det länge sedan jag sett. Inte ett enda skarpt förslag från dessa centerpartister, utan endast 4000 tecken fyllt med floskler och trams. Det är ren miljöförstöring att förbruka så mycket tidningspapper på att publicera en så meningslös debattartikel.

Men samtidigt är det väl just det som präglar svensk politik. Det är få politiker som vågar driva en linje som går utanför det som numera börjat kallas för åsiktskorridoren. Sverigedemokraterna brukar dock hävda att man driver något helt annat men nolltoleransen har samtidigt lagt en blöt filt över den interna debatten inom Sverigedemokraterna.

Den politiker som inte följer Löfvens eller Batras partilinje riskerar att hamna i onåd inom den egna partigruppen. Det har vi exempel på i Kalmar när det gäller moderaterna. Men det är detsamma inom alla partier. Inte minst inom vänsterpartiet i Kalmar som mobbade ut sin mest vältaliga politiker Birgitta Axelsson Edström. Även om jag inte delade hennes politiska uppfattning så uppskattade jag hennes förmåga i talarstolen. Men avviker du från partilinjen så är du körd.

Med sociala medier har möjligheten att nå ut med partiernas politik ökat kraftigt. Det har dessutom gett enskilda politiker nya möjligheter att profilera sig. Men min personliga uppfattning är att denna möjlighet har begränsats av att den så kallade åsiktskorridoren blivit mer och mer styrande över alla politiker. Alla övervakas numera av nitiska partifunktionärer och interna politiska motståndare som anger avvikande uppfattningar till den egna partiledningen så snart något publicerats på sociala medier.

Utan på detta finns givetvis även externa politiska motståndare i andra partier och sedan givetvis media och alla journalister som letar efter minsta halmstrå till avvikelse, vilket de i sin tur hoppas kunna bygga sin ”halmgubbe” till artikel på. Den ultimata tillfredsställelsen för en lokaljournalist är när hans egensnickrade sensationsartikel lyfts fram i nationell media.

Konsekvensen av denna nitiska övervakning har blivit att vi fått en väldigt stor andel ”retweetpolitiker” eller ”länkpolitiker”. Det är politiker som aldrig vågar skriva några egna uppfattningar utan endast ägnar sig åt att retweeta andras Twitter eller länka till andras artiklar och blogginlägg, utan egna kommentarer. Skriver dessa politiker något eget är det oftast endast en upprepning av en rad floskler godkända av partiledningen. Rädslan är alldeles för stor för att hamna i onåd hos någon högre upp i hierarkin inom partiet.

Retweetpolitker för inte den politiska debatten framåt vare sig i det egna partiet eller i samhällsdebatten. De framstår bara som ögontjänare. Det kommer sannolikt leda till stagnation inom det egna partiet!

När en person inte längre klarar av att ta hand om sig själv och sin ekonomi sätts personen under förvaltning eller förklaras omyndig och får därmed en god man.

Hur gör man med en nation vars ledning inte klarar av att leda myndigheterna och nationen?

Jag befinner mig i Spanien och ser på avstånd förfallet i Sverige!

Spanien skall befinna sig i kris men jag upplever det som situationen är betydligt mer allvarlig i Sverige. I Sverige är det kris på mer än det finansiella planet.

Invandringen och den rödgröna regeringen håller fullständigt på att dra ner Sverige i botten på mer än ett sätt. Jag har börjat förlora min tro att det går att rädda Sverige från ”undergång”. Vi matas dagligen med undersökningar, rapporter, granskningar och artiklar som visar att vi går bakåt eller att vi har allt svårare att upprätthålla kvaliteten inom välfärden. Kommuner och landsting får allt svårare att klara sitt uppdrag med bibehållen kvalitet.

Det handlar alltid om resurser, oavsett om det är skolan, vården eller omsorgen om våra äldre. Men det finns en sektor som varje dag, varje vecka, varje månad och varje år får ökade resurser. Invandringen! Är det då konstigt att många idag anser att just massinvandringen och de kostnader som följer i dess spår alltid lyfts fram i debatten som orsaken till bristen av resurser inom andra sektorer.

Enligt min mening finns det bara en effektiv åtgärd att stoppa den negativa utvecklingen. Begränsa invandringen radikalt! Det kommer ge positiva effekter inom alla områden och nivåer.

Sverige behöver idag drastiska åtgärder för att överleva som ett välfärdssamhälle!  

http://www.di.se/artiklar/2015/3/10/pm-nilsson-brutet-avtal-hotar-tusentals-jobb/

http://www.smp.se/ledare/har-verkligen-inget-av-detta-med-islam-att-gora/

http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/tidskrifter/article3891648.ece#.VP8rwv-pIdT.facebook

http://www.smp.se/ledare/parallellsamhallet-ar-har/

http://www.svt.se/nyheter/sverige/bilderna-som-visar-vad-som-hande-innan-ingripandet-mot-nioaringen