Årets första kommunfullmäktigemöte är avklarat. Inga beslut av större dignitet men dock en interpellationsdebatt som blev ganska livlig.

I Kalmar har den rödgröna majoriteten bestående av S + V + C beslutat om besparingar inom alla förvaltningar på ca 1 procent, osthyvelprincipen gäller. Besparingen inom äldreomsorgen har väckt starka reaktioner och tidningarna har haft många insändare och debattartiklar. Inte minst pensionärsorganisationerna har varit väldigt aktiva. Det handlar om besparingar på ca 5 miljoner kronor, vilket kommer drabba genom lägre bemanningen, delade turer och att t.ex tjänsten ”Fixar Marie” upphör. ”Fixar Marie” hjälper gamla med att byta gardiner, byta lampor och andra ting för att undvika fallolyckor hos gamla. Ett minst sagt idiotiskt besparingsförslag som kommer kosta mer än det smakar i slutändan.

Idag rök de rödgröna och Alliansen (M+FP+KD) ihop om dessa besparingar och pajkastningen pågick både länge och väl. Vi lät de stridande hålla på med sin tuppfäktning då vi tror att allmänheten och väljarna är så pass smarta att de förstår varför dessa besparingar tvingas fram. Läs artikel Barometern

En beslutspunkt på dagordningen gällde ensamkommande barn och att beslut och tecknande om avtal med Migrationsverket om ökning av antalet ensamkommande barn skulle delegeras till Socialnämnden. Något vi motsatte oss då vi anser att den typen av beslut alltid skall fattas av kommunfullmäktige. Socialnämndens ordförande berättade från talarstolen att Kalmar kommun har tre enheter/boende för ensamkommande barn och att en fjärde enhet/boende skall öppnas. Kommunen planerade dessutom för att öppna ytterligare tre enheter/boende för ensamkommande barn under det kommande året. Jag gissar att varje enhet/boende har en totalkostnad på minst 5 miljoner kronor! Vilket motsvarar besparingskravet på omsorgsförvaltningen.

I december beslutade dessutom Kalmar kommun att öka mottagandet av asylsökande invandrare från 215 personer/år till mellan 320-370 personer/år. En ökning på mellan 50-75 procent!

När det gäller så kallade ensamkommande barn och asylsökande invandrare finns uppenbarligen inga besparingskrav. Jag hoppas att Kalmar kommuns invånare och väljare uppmärksammar det faktum att det är skolbarnen och omsorgen om våra äldre som får betala för invandringens kostnader.