Blogginläggen från Indien är ca 6 år gamla men jag har uppdaterat dem lite sedan dess med bland annat några mer foton.

Är det någon som kopplat ihop JK-paper med Jaykaypur?

Jag gick in på Google Earth och lyckades efter litet letande hitta Jaykaypur och pappersbruket.

Område inringat med rött är fabriksområde. Blått område där finns bostäder för högre tjänstemän, sjukstuga och skola. Gult område för gästhus med trädgård. Grönt område bostäder för lägre tjänstemän.

Frukosten på gästhuset bestod av the, toast och omelett, vilket snart blev ganska enformigt men det smakade ändå bra. Mina indiska vänner kryddade dock sin omelett med svartpeppar så den var mer svart än vit och gul och jag funderade på hur de klarade av att äta sin omelett. Efter frukost brukade jag ta en engelskspråkig tidning med mig ut i trädgården. Solen hade ännu inte hunnit så långt upp så det var ganska skönt att sitta i en trädgårdsstol på gräsmattan och läsa tidningen och se vad som hänt i Indien. En morgon dök några barn upp och började försiktigt prata med mig och undrade från vilket land jag kom och om jag hade några mynt de kunde få. De samlade på mynt från hela världen som tur var hade jag både svenska och danska mynt som de fick. Efter det väntade de varje morgon på mig i trädgården för att de skulle få en liten pratstund. Deras engelska var mycket bra så det var inget problem att förstå och de gav mig många tips och svar på mina frågor om hur det var att bo i Jaykaypur. Deras föräldrar var tjänstemän på pappersbruket och det var därför de kunde röra sig fritt på gästhusområdet.

Mina morgonkompisar.

Varje kväll vid ca 18:00 var det ett möte för att stämma av hur projektet avlöpte. Det första kvällsmötet blev en chockartad upplevelse. Det dröjde inte många minuter innan flera personer grälade något fruktansvärt på varandra. Jag väntade bara på att de skulle kasta sig över varandra och börja ett slagsmål men som tur var lugnade det ner sig. På det sättet fortsatte mötet från och till under ca 30-40 minuter, så småningom förstod jag att det inte var något ovanligt utan detta fick jag uppleva under många möten. Som tur var blev aldrig jag utsatt för någon utskällning. Vid dessa möten bjöds vi på några mindre degknyten med någon fyllning i form av kött/grönsaksblandning som var mycket kryddstark men väldigt gott. Dessa små knyten kan jag fortfarande sakna idag.

Jag vet att jag har en del läsare på min blogg som jobbade i Silverdalen och de är nog väldigt nyfikna på att se hur maskinerna är installerade i Jaykaypur. Här följer några bilder inifrån bestrykningsavdelningen.

Kalander 6.

Smetkök med mixer och vågtankar.

Del av bestrykningmaskin 2.

Första pappret indraget i BM2 vilket förevigades med gruppfoto.

En lördagskväll blev vi inbjudna till gardenparty i gästhusets trädgård. Det dukades upp med stolar och ett litet handfat i trädgården där alla kunde tvätta sina händer före och efter maten. Det bjöds på whiskey och öl före maten och stämningen var hög. Jag upptäckte då fördelen med att äta sin mat med fingrarna. Vi västerlänningar blev tvungna att sätta oss vid ett bord för att kunna använda våra bestick men indierna lätt minglade omkring med sina tallrikar i ena handen och andra handen användes till att stoppa in diverse läckerheter i munnen, mycket praktiskt.

Uppdukat i trädgården.

Alla västerlänningar samlade tillsammans med underhållschef Mr Goel. Notera möbeln i bakgrunden på högerkanten av bilden, det är ett handfat med spegel och belysning.

Maten serveras.

Jag är personligen lite intresserad av växter och därför passade jag givetvis på att ta med lite frön hem och fotografera en del växter. Här kommer några smakprov på de fantastiska växterna som växte överallt.

När det var dags för att börja den första riktiga testkörningen med en riktig batch i smetköket blev jag lite överraskad. När jag kom till smetköket på morgonen hade man lagt ut några tomma gutesäckar på golvet och det fanns rökelser tända. Jag frågade vad som var på gång och fick då förklarat för mig att det skulle vara en religiös ceremoni där maskinutrustningen skulle välsignas innan vi fick köra och att alla som jobbat med utrustningen skulle delta, inklusive mig själv. Ceremonin leddes av några präster som bad till Puja och hans gudabild som var uppställd vid smetmixern. Prästerna gick också runt och gav alla medverkande ett rött märka i pannan samtidigt som någon bön bads. Ceremonin avslutades med att alla skulle krossa en kokosnöt och stänka cocosmölken över utrustningen innan vi fick börja testköra.

Alla samlade till välsignelse i smetköket.

Jag krossar min kokosnöt, Mr Raju lyckades knäppa i absolut rätt ögonblick.


Efter välsignelsen.

Hur tror ni testkörningen gick?