På måndag presenterar Sverigedemokraterna sina två toppkandidater till EU-parlamentet. Det är supervalårets första viktiga beslut men kanske det viktigaste. Väljer partiet rätt personer kan det vara början till ett fantastiskt supervalår. Väljer partiet däremot fel personer på dessa positioner kan de straffa sig väldigt illa under resten av året.

Min personliga favorit är Johnny Skalin. Johnny sitter i riksdagen och gör just nu ett grymt bra jobb i EU-nämnden. Han har skaffat sig en enormt god kunskap om EU och alla EU-frågor och den byråkrati som råder, dessutom är han 100-procent engagerad i dessa frågor. Han har klarat sig väldigt bra mot KG-Bergström i de utfrågningar som varit i Almedalen om EU.

Den som utses till toppkandidat och förstanamn kommer omgående utsättas för granskande frågor och kunskapsprov av journalister. Idag ser jag det som att det bara är Johnny Skalin som kan axla den rollen med ett fullgott resultat. Jag hoppas att övriga kandidater inte tar illa vid sig men det är min bestämda uppfattning.

Vid sin sida skulle han gärna ha en kvinna, en kvinna med ”lite” skinn på näsan och som vågar vara lite frän. Det finns faktiskt några utanför riksdagen men jag vet inte om de har lust att få Bryssel som arbetsplats när de har små barn. Här finns utanför riksdagen Hannah Wigh och Therese Borg men också Carina Herrstedt och Anna Hagwall från riksdagen.

Kent Ekeroth skulle förstås också kunna bli vår Nigel Farage i Europaparlamentet med sin internationella erfarenhet och sina raka ”rör” ;-)

Frågan är hur mycket järnrörsincidenten skulle påverka oss i valrörelsen. Men å andra sidan måste vi som parti lägga denna händelse bakom oss och gå vidare.

Vårt förstanamn 2009 var Sven-Olof Sällström och det skulle utan tvekan också fungera jättebra även i år.

Det är också en god fördel med att plocka toppkandidaterna från riksdagsgruppen. Alla i riksdagsgruppen har granskats under snart fyra år och alla lik i garderoberna har därmed sett dagens ljus. Så i det avseendet kommer media inte ha något att hämta annat att köra repriser ännu en gång. Något som jag dock tror att de i längden förlorar på att göra.

Tyvärr kommer de som troligen hamnar i Bryssel också vara en saknad i riksdagen under nästa mandatperiod men det är smällar vi får ta och måste klara av som tredje största parti i Sverige.

Mitt förslag

1. Johnny Skalin

2. Hannah Wigh

3. Kent Ekeroth

4. Anna Hagwall

5. Sven-Olof Sällström

Som avslutning en liten reflektion som jag gjorde igår kväll när jag pläddrade i några böcker innan John Blund kom.

Hur många har läst "Inte bara spioner" av Birgitta Almgren som handlar om Östtysklands säkerhetspolis Stasi?
För att människor inte skulle känna sig som simpla angivare och tjallare kallades de för IM, inofficiella medarbetare. Genom den beteckningen framhävdes deras legitima inofficiella underrättelsearbete i kampen mot "fienden". Det egna folket.

I Sverige har vi istället IRM (Inte rasist men).