Att forskare, politiker och journalister samverkar i klimatfrågan i något som jag liknar vid en treenighet kan nog många säkert hålla med om. Bloggen The Climate Scam skrev nyligen om detta.

Att dessa tre grupper lever i symbios ser man ganska snart om man börjar ifrågasätta vissa teser. I gruppen forskare har vi kanske framförallt de som ingår i IPCC men vi har även t.ex Johan Rockström i Sverige. Jag lyssnade till honom under Almedalsveckan och det fanns ingen hejd på vilka framtidsscenarion som målas upp av herr Rockström. Lyssnar han överhuvudtaget till några andra källor än de som stödjer de teser som klimatalarmisterna ständigt målar upp, oavsett om det handlar om isbjörnar, smältande glaciärer, fanatiska teorier om havsnivåhöjningar, Världsbankens klimatrapporter eller Obama som pratar klimathyckleri.

Johan Rockström och Mattias Klum.   Foto Thoralf Alfsson

När det gäller journalister kan vi givetvis även räkna in Mattias Klum som fotograf och föredragshållare. Lyssnade även på honom under Almedalsveckan och man kunde riktigt se i hans ögon hur han njöt av att måla upp dessa bilder av framtiden. Att skrämma åhörarna så mycket att de trodde på vartenda påstående som kommer över deras läppar. Jag kände dock att jag fått nog efter ca 20 minuter när dessa båda herrar kallade alla som inte lyssnade på klimatalarmisterna för plattfötter. (från Obamas tal om platt-klubben). De redan frälsta åhörarna jublade och applåderade vid liknelsen och det kändes mer som ett väckelsemöte än ett seminarium under Almedalsveckan, så jag lämnade dem och deras predikan.

I Almedalen fanns även de politiker som verkställer alla politiska beslut angående klimatförändringarna. Ändra från toppen med EU-kommisionären Connie Hedegaard och centerpartisterna Lena Eek och Annie Lööf. Frågan är om Fredrik Reinfeldt nu tänker sig att ansluta sig till denna skara nu när han skall prata klimat med Obama på onsdag.

Connie Hedegaard                 Foto Thoralf Alfsson

Naturligtvis handlar även detta om pengar i väldigt stor utsträckning. Johan Rockström och Mattias Klum är gissningsvis väldigt beroende av att det pumpas in pengar i klimatindustrin. För något år sedan kom Riksrevisionen med en rapport om klimatforskningen i Sverige. Den var minst sagt kritisk och jag skrev om den förra sommaren men jag tänkte upprepa några delar från det blogginlägget.

”Om även medel från EU, kommuner och landsting samt privata aktörer räknas in uppgick forskningsmedlen till minst 3,6 miljarder kronor år 2010, enligt Riksrevisionens kartläggning.”

Minst 3,6 miljarder kronor men då hade bara ca 75 procent av de tillfrågade svarat. Sannolikt borde det då röra sig om ca 4,5 miljarder kronor under 2010. Gissningsvis är beloppet än större idag. Var och en kan säkert räkna ut att då är det väldigt många personer och forskare som är väldigt beroende av att pengaströmmen inte sinar från EU, svenska staten, landstingen och kommunerna. Läs mitt blogginlägg.

Någon berättade för mig att under Almedalsveckan var det ca 500 personer som jobbade, lobbade eller deltog i seminarium eller andra aktiviteter med anknytning till klimatfrågan. Jag har ingen anledning att ifrågasätta siffran men den stämmer till eftertanke.

Det är just här som klimatalarmisterna har sin viktigaste uppgift genom att mata media med den ena rapporten värre än den andra. Har man bara media med sig så är det ingen risk att pengaströmmen sinar.

Att sedan den globala uppvärmningen tagit en paus är rena ”dödskyssen” för många klimatalarmister. Att koldioxidhalten fortsätter öka men att den globalatemperaturhöjning avstannat är rena mardrömmen för dessa klimatalarmister och forskare som ser sin tes långsamt men säkert spricka.

Det är just därför de som kallas klimatskeptiker nu hånas av t.ex Obama och Johan Rockström. När argumenten saknas tar man till den gamla beprövade taktiken att förlöjliga sina "motståndare". Det funkar ett tag men även dessa knep håller inte i längden.

Jag kan dra många paralleller till invandringsfrågan och därför känner jag ett ansvar att lyssna på de som är kritiker till klimatalarmisterna. I invandringsfrågan är det kritikerna som kommer med fakta, siffror och statistik. Detta stärker givetvis deras argument! Motparten ägnar sig mer åt känslomässiga argument och rena floskler.

Det är inte utan än att jag känner igen det i klimatdebatten.

PS

Jag flög igår tillsammans med mina barn och barnbarn till Rhodos. Jag måste erkänna att jag eller mina barn har inte klimatkompenserat på något sätt ;-)