Nordkalk o Storugns fabrik på Gotland                                Foto Thoralf Alfsson

På flyget läste jag en ledarartikel i torsdagens Expressen om Ojnareskogen på Gotland, en skog som alla politiskt korrekta helt plötsligt ”måste” bry sig om. Det första jag måste skriva är att jag på sätt och vis är part i målet då jag vid ett flertal tillfällen varit i mitt jobb som konsult hos Nordkalk och Storugns i Kappelshamn. Jag tror första gången redan var 2007 och då hade man redan börjat processen för att kunna öppna ett nytt dagbrott. Då sas det att det gamla dagbrottet skulle räcka till 2012-2013 med dåvarande produktionstakt.

Jag har framförallt jobbat med förändringar i styrningen av ugnarna och felsökning för att optimera processen.

Vid ett tillfälle moderniserade vi den stora stenkrossen ute vid dagbrottet. Vi ersatta den gamla relästyrning med PLC-styrning och jag skrev programmet för krossen och gjorde sedan även drifttagningen. Det var med skräckblandad förtjusning som jag gjorde drifttagning. Att titta ner i stenkrossen och se valsarna med speciallstålständer tugga sönder 50-60 ton kalksten på någon minut är nästan skräckinjagande när man förstår vilka krafter som arbetar. Från krossen transporteras sedan kalkstenen ner till fabriksområdet på transportband som jag gissar var ca 3-4 km långa. Där vidtar sedan ytterligare krossning till olika fraktioner och en del av produktionen bränns också i de stora ugnarna.

Nordkalk har hållit på med denna tillståndsprocess under hela min tid som jag besökt företaget. Det har förekommit en del lokala protester på Gotland, ofta i samband med Almedalsveckan men i år märkte jag inget av detta, mycket märkligt.

Protesterande 2008               Foto Thoralf Alfsson

Nu när däremot Nordkalk fått tillstånd att öppna ett nytt dagbrott och fälla skogen kommer protesterna av ”miljövänner”, proffstyckare, ledarskribenter och riksdagsmän. Var har dessa varit under de senaste 5-7 åren? Åsa Romson debatterade detta med miljöministern i augusti och vänsterpartisten Jens Holm har ställt skriftliga frågor till ministern. Jag skulle vilja säga att de är lite sent ute och är nu bara ute efter att samla politiska poäng. Givetvis hänger journalistkåren på och utmålar Nordkalk som några ”skurkar”. När de istället skulle sätta sig ner och läsa alla domar noggrant.

Det många av dessa uppenbarligen missat är att Stefan Löfven var ute hos Nordkalk för ett par år sedan, eller närmare bestämt 2008 och lobbade för ett nytt dagbrott vid Bunge.

”IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven besökte Gotland i tisdags. Det är rätt uppenbart att han inte bara ville stödja sina lokala medlemmar, utan även de företag de arbetar för. Löfven besökte både Nordkalk och Cementa, och sade brytningen på Gotland är av riksintresse. Miljön blir en förlorare om vi tvingas till långväga import av kalk.”

Läs artikel.

Då var han metallordförande och ansåg att de ca 100 arbetstillfällena på Nordkalk och Storugns var väldigt viktiga för Gotland. Dessutom skall man också inkludera alla entreprenörer som företagen köper in varje år. Jag tror att Stefan Löfven är väldigt rädd för att media skall börja ställa frågor om hur han ser på det nya dagbrottet vid Ojnareskogen idag. Vi kanske i så fall får ännu en pudel!

Flera skribenter menar att det finns andra ställen på Gotland med samma kalkkvalitet och där skaderisken är mindre. Eftersom jag följt ärendet under en del under de år som gått vet jag att Nordkalk under resans gång anpassat sin ansökan efter de krav och risker som föreligger. Bland annat skall man inte bryta kalkstenen lika djupt som det var tänkt från början. Dessutom tror jag knappast att dessa skribenter har funderat över det logistikproblem som uppstår om man förlägger dagbrottet längre ifrån själva fabriken. Jag tror att det nya dagbrottet kommer att ligga ca 8 km från fabriken.

Storugns har dessutom under sommaren gjort ett stort underhållsarbete på sina ugnar som har murats om och fått nya styrsystem. Företaget har säkert lagt ner 10-tals miljoner kronor på detta arbete. En förutsättning för denna investering har givetvis varit att man fått tillstånd för ett nytt dagbrott. I annat fall måste verksamheten kraftigt förändras och många arbetstillfällen förloras.

Jag undrar samtidigt hur många av de som idag protesterar mot skogsavverkningen som är bofasta gotlänningar och hur många som är tillresta från fastlandet. Under de protester som varit tidigare har jag förstått att de mest energiska och högljudda varit sommargotlänningar. Något som retat många gotlänningar. Gotlänningarna är precis som ölänningarna vana vid att man bryter kalksten och att det blir ingrepp i naturen. Ingrepp som kan döljas som vid blå lagunen på Gotland. Jag gissar att många av de protesterande varit där och badat utan att kanske tänka på att det förmodligen är ett gammalt dagbrott som naturen fyllt med vatten. Kommer Nordkalks befintliga dagbrott bli en ny insjö när det nya dagbrottet tas i drift eller kan det till och med bli ett stort dagvattenmagasin.

Nordkalk och Storugns har all anledning att vara oroliga när nu massmedia och ledarskribenter börjat verkställa något som kan utveckla sig till ett mediedrev med tanke på den stora andelen miljöpartister inom journalistkåren. Vågar Stefan Löfven stå för sina åsikter från 2008?